Efterlängtade medmänniskor på häktet

- De blir så glada när "Röda kors-tanterna" kommer, berättar Margareta om sin insats som hon tycker känns bra att få göra.- Vi kommer utifrån, vi bryter isoleringen och vi lyssnar och ser personerna. Vi bryr oss inte om varför dessa, ofta unga killar i 20-25-årsåldern, sitter där. Vi ser till personerna bakom, säger Margareta.- Jag brukar säga "vad gott du gör din nästa blir ditt eget bästa". Visst är det så, säger hon om sitt engagemang.Inom Luleå Röda kors-krets finns det i dag tio frivilliga som är verksamma som häktesbesökare. Åtta kvinnor och två män. Margareta är frivilligledare och schemalägger gruppens besök, Hon sitter också i kretsstyrelsen och är ansvarig för medlemsregistret i Luleåkretsen. Margareta sitter också i telefonjouren- Vi skulle gärna se att vi får in flera män, säger Margareta som berättar att de besökare man har i dag kommer från olika yrkesroller och många har varit häktesbesökare väldigt länge. Margareta själv är pensionerad distriktssköterska som inte helt släppt jobbet ännu. Inget farligt
- Vi har några nya på väg in nu. Att vara häktesbesökare är inget farligt. Jag har själv aldrig varit med om någon incident. Tvärtom så är det väldigt lugnt och städat och mycket glädje över att vi kommer. "Varför kommer ni inte oftare?" är frågan. Och svaret på den frågan är att om man får in flera frivilliga så kan man utöka besöken. I dag besöker man häktet en timme varje tisdag.Den som vill bli häktesbesökare får berätta om sig själv och varför man vill bli besökare. Sen följer lite grundutbildning från Röda korsets sida och även från kriminalvården. Och den nya besökaren får alltid följa med en van kollega vid första besökstillfället.- Personalen på häktet är mycket tillmötesgående och vi har en jättebra kontakt.
Ibland sitter de med när vi kommer till avdelningen och frågar efteråt hur besöket gick. Vi som besöker tar alltid med oss fika och så dricker vi kaffe och pratar, och vad vi pratar om med de häktade? Jo livet!Margareta och hennes besöksvänner får ta del av många människoöden och vissa personer möter de flera gånger.- När någon av "pojkarna" berättar att de sitter där för 20:e gången då brukar jag skoja att "jag vill inte se dig här igen" och en gång så besökte jag några killar som hade rakat håret och jag skojade att jag skulle lugga dom, säger Margareta och ler. - En del berättar om hur de växt upp, om mobbning i skolan och trasiga familjeförhållanden, bokstavssjukdomar och droger är ofta med i bilden. Visst tänker man att oj vad har de varit med om, men vi har också väldigt roligt och skrattar, säger Margareta och säger att det är viktigt att se till att alla är med i samtalet. - En gång var det en kille som frågade om han fick ge mig en kram och visst fick han det. Och då ville även de andra ha en, berättar hon.Gruppen besökare har en rätt hög medelålder:- Yngre kanske inte riktigt har tid men sen kan det vara bra att ha fått lite livserfarenhet, funderar Margareta som dock välkomnar alla intresserade över 18 år ty medmänsklighet kan det, som sagt var, inte bli för mycket av. Varken ute i samhället eller som i det här fallet - på häktet.

Efterlängtade medmänniskor på häktet

I ett tufft samhälle är medmänsklighet en bristvara. Men visst finns den. Röda korsets häktesbesökare är ett bra exempel. I 20 år har Margareta Andersson troget hälsat på "pojkarna" som hamnar på häktet på Porsön.