Michael Kerry berättar om resan och hur det förde honom närmare sin sambo.
Den 29 juli begav de sig ut på sitt livs resa i en 42 år gammal Ford fiesta. Det är en trött men glad Michael och ännu gladare "Alice" som Kuriren träffar ute på Michaels arbetsplats efter parets hemkomst.
– Det har varit en otrolig upplevelse där vi har träffat så många underbara människor, sett så många fantastiska platser och kämpat oss igenom diverse utmaningar som försökte stoppa oss längs vägen, säger Michael Kerry.
Resan till Ford fair i England var det första riktiga testet för bilen Alice, och med en så lång resa för en fyra decennier gammal bil var problem oundvikliga.
– Längs vägen stötte vi såklart på lite problem med bilen men i slutändan hade vi inte velat ha det på något annat sätt då vi annars inte hade träffat så många fantastiska personer. Den första etappen att ta sig ner genom Sverige gick relativt bra då endast något tändstift gick här och ett tanklock försvann där.
– Till exempel så behövde vi laga generatorfästet efter att vi hade rullat in i Cambridge varpå vi rullade in till en pub och frågade ifall vi fick låna el. Inte bara fick vi låna el så att vi kunde svetsa, ägaren kom även ut med kall dryck, berättar han.
I och med att England arbetar med miles per hour fick det skriva ut en fusklapp med konverteringar från kilometer i timmen för att lättare kunna hålla sig till hastighetsbegränsningarna.
När vi träffades innan resan berättade ni om er körplan, hur gick det att hålla sig till den?
– Jo men det gick bra. Vi bestämde oss tidigt för att inte boka något hotell i förväg men att vi i stället efter varje dag skulle känna när vi ville stanna. Det tog fem dagar att köra ner, och sen var vi på mässan i en dag för att sedan köra hem igen.
Nu har bilen Alice fått se Europa och bevisa sig själv menar Michael och fortsätter att berätta om resan.
– Totalt fick vi bärga bilen två gånger varav den första gången var i Belgien på vägen ner, men det som är så bra med äldre bilar kontra nyare är att eventuella lagningar blir lättare om något händer. Delar är till exempel enklare att få tag på och konstruktionen av bilen tillåter lättare åtkomst, säger han.
Flera klistermärken har lagts till på Alice som Silverstone-märket efter att Michael körde bilen på den världskända racebanan Silverstone circuit.
Långa sträckor på vägen är inte det enda som Alice fått prova på, utan bilen fick även rulla på Autobahn i Tyskland, där Michael lyckades köra i 150km/h.
– Det var helt klart en unik upplevelse i en sån liten bil, eftersom många av bilarna som kör där är som rymdraketer i jämförelse. Det är nästan som att köra EPA på E4, säger han och skrattar.
Vad händer nu då?
– Först och främst vila, och inte bara för mig och Erika utan för Alice också. Jag och Erika har kommit närmare varandra under den här resan vilket känns fantastisk. Hon är min CO-pilot och jag tror inte jag hade klarat den här resan utan henne.
Det är tydligt att bilen har några mil på vägarna och förtjänar lite vila innan nästa äventyr.
Hur ser framtiden ut för Alice?
– Det är lite oklart ännu faktiskt. Det finns mycket jag vill göra men jag kommer också att börja ta in förslag på vad bilen skulle kunna behöva. Sen har jag en liten överraskning för mina följare framöver, för det är nämligen så att Alice har ett syskon som står hemma i väntan på utvändig totalrenovering. Jag vill inte säga för mycket om den men den är unik då det endast finns ett exemplar i hela världen med dessa specifikationer.
Kommer ni göra den här resan igen tror du?
– Man ska ju aldrig säga aldrig, men i nuläget är det klart att man gärna är hemma ett tag och kanske far på bilträffar som ligger lite närmare, säger Michael Kerry.