Flera av elevernas dikter pryder väggen utanför klassrummet.
Klockan är åtta och Åsa Hägglunds arbetsdag har precis börjat. I 28 år har hon arbetat som lärare, ett arbete hon beskriver som lika lustfyllt i dag som när hon började.
– Det bästa är att få vara med i någons växande. Lågstadiet är otroligt speciellt för du är med när många lär sig läsa och skriva. Så det är riktigt stora kliv i livet som jag får vara med om och det lessnar jag aldrig på. Barnet som har suttit och ljudat och som en dag bara börjar läsa. Det är pirr fortfarande, säger hon.
För ett och ett halvt år sedan valde hon att lämna den kommunala skolan, där hon varit verksam hela sitt yrkesliv, och styrde stegen mot friskolan Nya läroverket (NLV) i Svartöstaden i Luleå – där hon i dag är klasslärare i en två-trea.
– Jag valde till, jag valde inte bort. Jag kom fram till att jag alltid har velat mer och alltid har jobbat på ett sätt som jag tror på. Ett kreativt sätt där barn ska längta till skolan, kanske inte varje dag, men det ska kännas lustfyllt, meningsfullt, och ges möjlighet att lära med alla sinnen och kommunens kostym var för trång.
Samtidigt är hon noga med att poängtera att hon alltid har trivts i den kommunala skolan. Men att NLV:s värdegrund och arbetssätt var något som mer föll inom ramen för hur hon alltid bedrivit sin undervisning.
På NLV arbetar de med teman, enligt en inriktning som kallas Art and science. På vårterminen är det ett gemensamt tema för alla klasser och alla tre av NLV:s skolor i kommunen, men under höstterminen får varje lärare bestämma själv.
– Nu har vi jobbat intensivt med sagoskrivande, diktskrivande och vi har precis avslutat ett större historiearbete som vi har jobbat med. Så det jag väljer är någonting vi jobbar med över tid.
Hon pekar på väggen utanför klassrummet – den är full av dikter som eleverna skrivit.
– Dikter har vi haft sedan början av ettan när mina tvåor var ettor, att vi lär oss stillsamt hur en dikt kan se ut. Jag tycker att dikt är en väldigt fin form för barn att uttrycka känslor, rädslor, glädje, och allt möjligt.
Vid nio-tiden börjar eleverna strömma in i klassrummet för dagens första lektion. Första delen av lektionen är det just diktskrivning som står på schemat – där eleverna ska få skriva en dikt under rubriken "Att växa".
Diktskrivandet engagerar många i klassen och det är flera som vill ge sitt bidrag till tankekartan, som görs innan skrivandet börjar.
"När känner du dig stark?", frågar Åsa Hägglund klassen.
Ivrigt räcker samtliga upp handen:
"När jag klättrar känner jag mig stark i armar och ben", säger en elev.
"Jag känner mig stark när jag är modig", säger en annan.
Efter att de tillsammans skapat en tankekarta kan diktskrivandet börja.
Vera Nyman, åtta år och Maja-Elvira Lindmark, åtta år går båda i andra klass på Nya läroverket i Svartöstaden.
Maja-Elvira Lindmark, 8, och Vera Nyman, 8, säger att det är roligt att skriva dikter men de berättar också om ett annat projekt klassen jobbar med. Tidigare under hösten skickade de iväg tre gosedjur på äventyr med ett meddelande på bröstet:
"Hej! Min klass har skickat ut mig på uppdrag i världen. Om du hittar mig, ta med mig på något roligt. Fota mig och maila till vår fröken. Sätt mig sedan någonstans där någon annan kan hitta mig".
Gosedjuren befinner sig just nu i olika delar av världen. Här är några av bilderna från deras resa som har skickats till två-trean på Nya läroverket i Svartöstaden.
– Det är roligt för vi får massa meddelanden. Hunden är i Italien, ugglan är i Japan och nallen är i Sverige, säger Maja-Elvira Lindmark.
– Det var min nalle så jag fick lämna den. Det känns lite roligt. Det var en nalle som jag tänkte sälja, säger Vera Nyman.
På väggen i klassrummet hänger en karta där de markerat var de olika gosedjuren befinner sig i världen.
De berättar att gosedjursprojektet tog form när de hade en läsläxa där eleverna i läseboken gjorde samma sak.
– Eleverna fick rösta var de olika gosedjuren skulle, som i ett riktigt val. De fick göra sin egen legitimation och vi hade skärm och röstlängd, säger Hägglund som menar att det även är ett sätt att arbeta med ämnet geografi.
Att väva samman kreativt skapande med de teoretiska ämnena är ett arbetssätt Hägglund säger att hon alltid jobbat med. Något hon säger också genomsyrar den skola hon arbetar på nu mer än den kommunala skolverksamheten.
– Jag har kanske inte känt att man har diskuterat det på det sättet att det är viktigt, att det uppmuntras. På det viset är det skillnad, här är det sagt att det är så vi ska jobba och det gör det hela mycket roligare.
Men den största skillnaden säger hon är närvaron av skolchefen och rektorn.
– Rektorn finns alltid här på skolan, hon känner till alla barn, alla föräldrar, syskon på väg in och så vidare, vilket gör att det blir väldigt lätt.