Den officiella "byggstarten" av Reemap på Svartön inträffade 28 januari. Men på platsen syntes att arbetet pågått en tid och tidsplanen är tajt. 2026 ska anläggningen vara färdig att tas i drift.
En samlad mediekår bussas över Gräsörenbron in på Svartöns industriområde. Direkt till vänster bakom ett ställverk finns början till det som delvis kan komma att avgöra LKAB:s framtida verksamhet.
Reemaps demonstrationsanläggning.
Industristängsel och baracker vittnar om att arbetet med anläggningen pågått en tid. Men på tisdagen var det ändå dags för "byggstart" och bland den samlade skaran fanns närings- och energiminister Ebba Busch (KD), LKAB:s vd Jan Moström och LKAB Minerals vd Darren Wilson.
LKAB Minerals är dotterbolaget som ansvarar för uppförandet av demonstrationsanläggningen.
LKAB Reemap. Presskonferens på Gräsören med LKABs Vd Jan Moström, näringsminister Ebba Busch och LKABs Darren Wilson.
Darren Wilson visar upp apatit som innehåller de sällsynta jordartsmetaller som är huvudfokus för Reemaps anläggning på Svartön.
Där ska LKAB utvinna fosfor och sällsynta jordartsmetaller ur gruvavfallet, genom en lycklig slump även gips.
Ett 30-tal personer väntas jobba i anläggningen från 2026, i en möjlig framtid med fullskalig produktion skulle det handla om cirka 300 jobb.
När Ebba Busch ställde sig vid talarstolen handlade det bland annat om vikten av EU:s självförsörjning i ett internationellt föränderligt landskap. Hon pekade på att EU innan kriget i Ukraina importerat huvuddelen av fosforbehovet från Ryssland. Fosfor är en viktig industrikemikalie som används till bland annat gödsel.
– Kina står också för 90 procent av exporten av sällsynta jordartsmetaller, sade Busch.
Därför är LKAB:s planer på Svartön i Luleå viktiga – inte bara för de lokala jobben, utan också för Sverige och Europa i stort, menade hon.
– Vi såg de fruktansvärda effekterna av Rysslands invasionskrig i Ukraina där man "vapeniserade" energifrågorna.
Ebba Busch tryckte på vikten av att Europa ökar sin självförsörjning av kritiska mineraler. Där kan Reemap spela en avgörande roll.
Näringsministern syftade på energikrisen 2022 där bland annat priset på naturgas sköt i höjden. Konsultföretaget Ramboll har räknat fram att krisen orsakade 336 miljarder euro i höjda elkostnader.
– Men, och det här är inget jag säger lättvindigt, effekterna på energin kommer att framstå som en ljum sommarkväll i jämförelse med effekterna på kritiska råmaterial och metaller om vi inte säkrar vår självförsörjning, sade Ebba Busch.
Hon menar att Sverige måste börja se självförsörjning som något avgörande och inte som något som är fint att ha.
– Men att vara självförsörjande betyder inte att man ska göra allt själv, utan också att veta om var man har sina svagheter.
Skissen visar LKAB:s demonstrationsanläggning för kritiska mineral. Bilden är en konceptbild
Karta som markerar LKAB:s område på Svartön i Luleå.
Skissen visar LKAB:s planerade cirkulära industripark längs ut på Svartön. Till höger syns demonstrationsanläggningen för Reemap, vars officiella byggstart inträffade 28 januari 2025.
Illustrationen visar LKAB:s planerade värdekedja där mineralen bryts i Malmfälten, transporteras till Luleå, förädlas och kös med tåg till Herøya i Norge där företaget Reetec huserar. Företaget har en teknik som på ett klimatanpassat sätt ska förädla det sista steget där batterimetallerna utvinns.
Ebba Busch var även med 2023 när LKAB presenterade sina fynd rörande Per Geijer. Redan då framhölls den stora mängden sällsynta jordartsmetaller och vikten det skulle kunna få för EU:s självförsörjning.
Men fyndigheten skulle i huvudsak vara en järnmalmsgruva och delen som rör förädling av fosfor och sällsynta jordartsmetaller en bonus.
- I slutet av 2023 bedömde LKAB att mängden sällsynta jordartsmetaller i Per Geijer uppgå till 1,7 miljoner ton.
- Mängden järnmalm är mångdubbelt större och bedöms uppgå till 956 miljoner ton. Det är inte garanterat att hela mängden går att utvinna.
- Under 2023 importerade EU 18 300 ton sällsynta jordartsmetaller, till ett värde av 1,4 miljarder kronor.
Demonstrationsanläggningen som nu byggs på Svartön ska vara färdigställd 2026 och den huvudsakliga uppgiften är att svara på frågan: Går det att överföra processen att utvinna fosfor och sällsynta jordartsmetaller i full skala?
LKAB:s vd Jan Moström är övertygad om att Reemap-projektet kommer att lyckas.
LKAB:s vd Jan Moström tror det.
– Jag är fullständigt övertygad om att vi ska lyckas.
Men helt säkra var inte LKAB när de beslutade att inte bygga Reemap i full skala.
– Men hydrometallurgiska processer är komplexa. Vi ville verifiera våra resultat så vi kan vara säkra på produktionskostnad, kvalitet och i slutändan lönsamhet, säger Moström.
Även om LKAB inte lyckas utvinna sällsynta jordartsmetaller i stor skala, avser de öppna Per Geijer som en järnmalmsgruva.
– Det är klart det är ett scenario. För järnmalmsbrytning i Kiruna kommer att vara helt beroende av Per Geijer, vi ser ju att Kirunagruvan är ändlig. Det var vad vi presenterade för sju år sedan.
– Vi kan ju konstatera att ska vi fortsätta i Kiruna, vilket vi givetvis ska, då hamnar vi där precis som här, hur ska vi få konkurrenskraftig lönsam brytning, volym, kvalitet, pellets och sällsynta jordartsmetaller och fosfor.
Vad är det som avgör om ni kommer skala upp processen med att ta ut sällsynta jordartsmetaller och fosfor?
– Att vi får konkurrenskraft.
Hur ska ni få det?
– Vår fördel är att järnmalmen är vår huvudprodukt, det här är en biprodukt som följer med flödet. Istället för att lägga det på våra avfallsmagasin så slipper vi bygga upp dammarna, har endast transportkostnaderna av materialet från Malmberget till Luleå och sedan har vi själva processen här. Hela gruvdelen är finansierad av järnet, säger Jan Moström.
– Det är väsentligt.
När det gäller själva anrikningsprocessen av sällsynta jordartsmetaller präglas utvinningen i Kina bland annat av stora mängder radioaktivt avfall. Så är inte fallet för mineralerna i Per Geijer.
Processtekniken har tagits fram av norska bolaget Reetec där LKAB är storägare. Men när det gäller själva processen, där klimatvänligheten lyfts fram, blir Jan Moström ovanligt förtegen.
Ni har beskrivit att den är hållbar och klimatvänlig, men på vilket sätt?
– Nja, jag kan inte svara på det utan att gå in direkt på områden som vi inte pratar om. Det här är verkligen core business. Det här är vi väldigt rädda om och försiktiga med.
Processen kring Per Geijer ligger just nu i fasen där bolaget sökt bearbetningskoncession, alltså ensamrätten att bryta mineralerna. Nästa steg är ett miljötillstånd som sätter ramarna för verksamheten.
Men redan nu finns en konflikt med de samebyar som berörs.
Gabna Sameby har bland annat sagt att det handlar om den sista flyttleden som riskerar försvinna om Per Geijer realiseras.
"I slutändan landar det i hur långt samhället är beredda att gå. Kiruna förutsätter att vi kan bryta Per Geijer-fyndigheten annars kommer vi slutbryta Kirunagruvan och sen är det klart", säger Jan Moström.
LKAB ska inkomma med en ny rennäringsanalys innan Bergstaten och Länsstyrelsen i Norrbotten kan fatta beslut kring koncession.
Hur ska ni lösa frågan att samsas med rennäringen?
– Jag har inte den lösningen. Men vi måste hitta en lösning.
Hur långt är ni beredda att gå?
– I slutändan landar det i hur långt samhället är beredda att gå. Kiruna förutsätter att vi kan bryta Per Geijer-fyndigheten annars kommer vi slutbryta Kirunagruvan och sen är det klart. Per Geijer är Kirunagruvans framtid. Så enkelt är det.
Ebba Busch på språng för att värma sig i det kyliga vintervädret på Svartön.
På pressträffen presenterade deltagarna väsentliga byggstenar för att symboliskt lägga grunden för Reemap. Ebba Busch byggde mittenraden. Darren Wilson den övre raden och Jan Moström den nedersta raden.
Ebba Busch passade på att ta en löprunda för att återfå värmen i kroppen efter pressträffen.