Vilhelm Mobergs ande och Björn Ulvaeus och Benny Anderssons musikaliska anslag från ”Kristina från Duvemåla” ramar in ”Den oändliga resan” – Lennart Johanssons konsertanta körmusikal om utvandringen på 18- och 1900-talet. I folkviseton leds vi direkt in i bilderna och minnena från hembygden i det fjärran födelselandet.
Den blandade kören, inklusive influgna manliga sångare från American Swedish Institute i Minnesota, består av lokala sångare från bland annat Luleå-Gammelstads manskör, Mariakören, Old Town Gospel och sångare från Älvsbyn. Mestadels ligger körstämmorna tryggt i lättsjungna tonarter utan alltför vilda utsvävningar. Dynamiken finns i stället i växlingen mellan kvinno- och mansröster, insprängda instrumentalmelodier och partier där solisten Eva Plumppu får mer avancerad melodik att bita i.
Med 200 sångare till förfogande blir det bra tryck redan i första körinsatsen ”Möt mig vid grinden”, särskilt när det unisona växer ut i flerstämmighet – och överlag hade jag gärna hört mer stämsång.
En av de finaste passagerna uppstår när instrumentala ”Gryning” övergår i ”Se hur morgon gryr”: här bänder dragspel, bas och fioler in något närmast grekiskt-balkanskt i den svenska folktonen, medan solist och kör turas om bland dur-moll-modulationer i den catchiga musikalballaden.