Duvor och gäss ger ny jakt
Säg fågeljakt och norrbottningen tänker ripor, skogsfågel och änder. Men ringduvor och kanadagäss är jaktliga resurser som ökar. De kan ge stora upplevelser och ofta nog så rik utdelning som den traditionella fågeljakten.
Ringduvan häckar i skogsmark över större delen av länet. När jakten börjar den 1 augusti är duvorna ofta kvar i skogslandet, där de äter blåbär. Lite senare drar de sig mot trakter med odlad mark.
Kornet lockar
Där de hittar föda växer koncentrationerna av duvor ända tills de lämnar länet i månadsskiftet september-oktober. I Norrbotten är den födan ofta korn. Eftersom duvorna sällan vågar sig ner i otröskade fält, är liggsäd eller stubbåkrar en förutsättning för riktigt bra jakt.
Förhöstens blåbärsbetande duvor kan jagas längs inflygningsvägar till platser där de vilar efter morgon- och eftermiddagsbetet. Skogsdungar i öppna landskap eller uppe på bergknallar är ofta bra. Men höstens bästa jakter sker oftast senare, då duvorna börjar söka föda på fälten. Där jagas de bäst med bulvaner.
Spaning till en början
Duvorna är inte extremt morgonpigga och jakten kan och bör därför inledas med en stunds spaning. Dit duvorna flyger, dit går jägaren. Passet ska väljas där duvorna äter eller i nära anslutning till deras inflygningsväg. Bulvanerna kan med fördel sättas i en hästskoformad grupp med öppningen på läsidan. Duvorna slår gärna mot vinden i den öppna ytan inne i bulvangruppen.
Ett dussin bulvaner är en bra början, men fler kan ibland vara bättre. Flera tiotals ger dock sällan någon fördel.
Alltför mycket störning kan få duvorna att byta matplats, så låt det gärna gå några dagar mellan jakterna.
Gässen längs kusten
Kanadagässen häckar liksom duvorna spridda över länet, men då de blir lovliga 25 augusti är de ofta redan borta från inlandsmarkerna. Gåsjakten där blir en tillfällighetsjakt snarare än en planerad jakt.
Liksom duvorna samlas gässen på odlingsmarkerna längs kusten. Ofta kan de beta på fälten i veckor alltmedan flockarna blir större och större.
Den mest effektiva gåsjakten är en väl planerad jakt med bulvaner och gärna lockpipor. Gässens betesplatser är de mest intressanta jaktplatserna, men gåsjägaren kan inte som duvjägaren gå ut på morgonen och se var fåglarna flyger.
Rekognoceringen måste vara klar dagen före och jägaren ska vara på plats och färdig vid gässens favoritfält i gryningen.
Bulvanuppställningen kan vara lik den som används för duvor, i grova drag hästskoformad. Men jägaren bör överväga att sitta en bit ner på läsidan av bulvangruppen och skjuta gässen underifrån då de sänker sig mot bulvanerna. Gässen är nämligen mera vaksamma än duvorna och de har uppmärksamheten riktad mot landningsområdet.
Vid gåsjakt gäller att fler bulvaner är bättre. Några enstaka kan fungera, men övertygar inte gässen på samma sätt som några tiotal. Gåsjägaren har nytta av en bra lockpipa. Då en gåsflock inte verkar intresserad av bulvanerna utan är på väg förbi, så kan några locktoner göra hela skillnaden.
Satsa på storjakt
Det är bäst att vänta tills ganska många gäss använder fältet och sedan göra en storjakt. Så fort jakterna sker för ofta lämnar gässen trakten.
Vid jakt både på duvor och gäss gäller att lite vind ökar chanserna till en lyckad jakt. Fåglarna flyger mera målmedvetet till betesplatsen och spanar inte lika noga som lugna dagar. Mulet väder är bättre än klart eftersom fåglarna ofta flyger lägre och risken för blänk i bulvanerna minskar.
Apportör eller en hund som kan markera nedskjuten fågel är ett lagkrav vid jakt på både duvor och gäss.
Så jobbar vi med nyheter