Ishockey är den absolut dyraste sporten, enligt en ny studie från Riksidrottsförbundet. Det kan kosta över 24 000 kronor per år att spela hockey, där kostnaden stiger med ålder på grund av krav på utrustning och resor till cuper.
Det kan vara dyrt för barn att idrotta. Det framgår i Riksidrottsförbundets studie "Smakar det så kostar det - Om föräldrars kostnader för barnens idrott".
– Alla kostnader har ökat, men idrotten än mer. Det är något vi verkligen måste jobba med framöver. Vår uppgift är att stötta föreningar och se till att så många barn som möjligt kan delta i föreningsidrottens verksamheter genom att försöka hålla nere kostnaderna, säger Jakob Boudin, verksamhetschef för RF SISU Norrbotten.
I Luleå framgår med tydlighet att familjens socioekonomiska situation har betydelse. Färre barn är medlemmar i en idrottsförening på Örnäset, Hertsön, Porsön och Tunastigen, än barn som bor i mer resursstarka bostadsområden.
Jakob Boudin exemplifierar med situationen i Gammelstad.
– Där finns både ett område med flerfamiljshus följt av ett villaområde. Det innebär att barnen har samma tillgång och avstånd till fritidsaktiviteter, men det är färre barn som bor i flerfamiljshus (sex av tio) som idrottar än barnen som bor i villaområdet (nio av tio barn). Vi kan inte tolka det på annat sätt än att familjens ekonomiska situation spelar in, säger han.
Ishockey är den dyraste sporten. Det kan kosta över 24 000 kronor per år att spela hockey följt av tennis 23 700 kronor och ridsport 17 700 kronor per år, enligt Riksidrottsförbundets studie.
Ridsporten tillhör också en av de dyraste fritidsintresserna för barn och unga. Och Marie Bergman verksamhetschef på Luleå ridklubbs anläggning på Hertsön ärt krass: "Ridsport är inte för alla idag", säger hon.
– Oavsett hur vi försöker få ner kostnaderna kommer ridsport alltid att vara ett dyrt intresse. Inte minst nu när våra kostnader för foder ökat med ungefär 400 procent tillsammans med högre priser för diesel och frakt. Luleå ridklubb är inte vinstdrivande men vi har tvingats att höja våra avgifter på grund av dessa kostnadsökningar. Coronapandemin åt dessutom upp vår budget. Så tyvärr, alla har inte råd att rida, säger Marie Bergman, verksamhetschef Luleå ridklubb.
Med hjälp av sponsorer har ridklubben byggt upp ett lager av hjälmar och säkerhetsvästar som elever kan låna. Dessutom söker de projektpengar för riktade insatser för att erbjuda barn och unga som inte rider en möjlighet att prova.
– Men när projektpengarna är slut, är de slut, och barn och unga från familjer med tuffare ekonomisk situation har fortfarande inte råd att betala för ridlektioner, trots att vi jobbar hårt med föreningsinsatser som bidrar till att hålla nere kostnaden. Därför skulle jag önska att samhället såg ett större värde i att erbjuda fler barn och unga möjlighet att delta i föreningslivet. Det skulle betala sig samhällsekonomiskt, säger hon.
Sunderby SK är den största barn- och ungdomsföreningen i Luleå, med 1 900 medlemmar, där ishockey, fotboll och basket är stora idrotter men dit även barn och unga som gillar innebandy, gymnastik och längdskidåkning kan vända sig. Ett medlemskap i föreningen kostar 200 kronor upp till nio år, vilket öppnar upp för träning i föreningens alla sex discipliner. Från den aktiva fyller tio år tillkommer en aktivitetsavgift på 998 kronor.
Intentionen är att alla barn och unga ska ha möjlighet att delta i föreningens olika idrotter med en policy som reglerar resor, träning och tävlingar, där föreningen förordar att barn mellan sex till nio år reser inom Luleå kommun. Nationella cupresor måste alltid godkännas av styrelsen, enligt Jörgen Eriksson, ordförande Sunderby SK.
– Vi stoppar inte engagerade föräldrar som lyckas dra ihop pengar till cupresor, bara inte egenavgiften för enskilda barn drar iväg. Kalkylen för varje nationell cupresa måste godkännas av styrelsen. Det sportsliga ska vara det huvudsakliga. Cupresor ska inte vara privata nöjesresor, säger han.
Fotboll är den absolut största sporten i Luleå bland barn och unga - en sport som enligt Riksidrottsförbundets nyligen publicerade studie "Smakar det så kostar det - Om föräldrars kostnader för barnens idrott" - är en fritidsaktivitet som är hyfsat billig att delta i oberoende familjeekonomi.
Enligt Jakob Boudin finns det säkerligen ett stort mörkertal av barn de på RF Sisu Norrbotten aldrig kommer i kontakt med.
– Därför vore det bra om Riksidrottsförbundet gjorde en studie där man vände sig till föräldrar vars barn inte idrottar. Studien som gjorts utgår ju från föräldrar till idrottande barn och många var också mycket positiva till en professionalisering av barn och ungdomsidrotten. Det var villiga att betala för exempelvis externa ledare, resor och cuper, säger Jakob Boudin
Det finns givetvis sporter som inte kräver lika mycket ekonomiska muskler. Kampsport och friidrott är de billigaste sporterna. De kostar ungefär 5 000 kronor per barn. Två andra stora idrotter i Luleå, fotboll och basket, ligger på någon sorts mellannivå, där en basketfamilj får lägga runt 7 000 kronor per barn och år medan fotboll är en 1 000-lapp dyrare.
– Kommersialiseringen av barn- och ungdomsidrotten som vuxit fram har skapat gråzoner inom föreningsverksamheten, där föräldrar upplever att de måste betala för extra träningsläger för att deras barn ska tas ut till matcher. Men vi vill betona mervärdet med att delta i det demokratiska, ideella föreningsarbetet. Barnen får så mycket mer än bara idrotten. De får lära sig att ta ansvar och delta i en gemenskap. Men ja, vi har en hel del att arbeta med för att skapa en jämlik idrottsrörelse. Kanske att regeringens satsning på fritidskortet kan hjälpa till (se faktaruta), men det återstår att se, säger Carina Winsa, ordförande RF Sisu Norrbotten.