Det blir bara värre, säger en annan person.
Polisen jobbar nu ihop med socialen och skolan för att förändra situationen på Porsön.
De händelser som utspelats på Porsön och kring Björkskatan på senare tid är samtalsämnen bland de som bor där. Bagarstugan, en moped och soprum har eldhärjats. Vandalisering och klotter har utförts.
Folk skräms av ungdomsgäng, åtminstone så är bilden att det handlar om just ungdomar. Häromkvällen kastade ett gäng föremål på förbipasserande personer.
– Det är skrämmande. Det börjar i smått men när det övergår till bränder, då är det obehagligt, säger en man om förhållandena i stadsdelen.
– Jag vet inte om det är ett gäng eller flera. Killar på tolv till femton år har i vart fall varit inne i ICA och litet överallt och härjat. De sitter i centrum på eftermiddagarna och har OLS, One life soldier, på tröjorna. De filmar det de gör och lägger ut det på nätet, berättar en annan person.
OLS är en sorts tagg, ett kännetecken som ska visas upp.
Flera personer på Porsön berättar om vad de sett på internet. En kvinna som heter Lotta berättar att hon läst om stenkastning mot ett pensionärspars bostad.
Kuriren har varit runt på Porsön under två dagar, och det kanske framgår av artikeln att det finns en rädsla bland de som uttalar sig för att avslöja sitt namn.
– Då kommer de ju hem till dig, förklarar en person.
På cykelfärd genom Porsöns centrum kommer Anna-Karin Lenshof.
– Det finns bara en sak att göra om du ser något, du måste våga stå upp mot det. Du måste larma polisen och vittna. Jag antar att det är ungdomar som har tråkigt. Finns det ungdomar så finns det föräldrar och de måste börja ställa krav och ha koll på barnen. Nu upplevs Porsön otryggt. Det är tråkigt när stadsdelen får dåligt rykte, jag har bott här i över tjugo år och trivs. Men inte har Porsön förändrats mycket, du ser ju hur det ser ut, säger hon och tittar ut över nedskräpningen i centrum.
Sunkigt, det omdömet ger Johan Granberg om Porsön.
– Men förutom det så är det trivsamt. Jag har bott här sedan 2001, det var en period tidigare då det var mycket svammel men nu har jag inte märkt något särskilt, säger han.
Annika Klefsjö, chef för individ och familjeomsorgen i Luleå, berättar om samarbetet med skolan och polisen.
– Den bild vi har stämmer överens med vad som nu berättas. Vi jobbar med enskilda ungdomar och deras föräldrar. Arbetet har två spår, dels akuta insatser och dels förebyggande, att fånga in ungdomar tidigt, säger Klefsjö.