När små fågelungar snubblar omkring på gator och bland bilar inne i storstaden så är det lätt att tro att de är övergivna. Men som i detta fallet, med ett par underbart söta ulliga fiskmåsungar, så är det ingen fara på taket. De är högst kapabla att själva hitta ned till vatten och över dem kretsar mamma och pappa, så ensamma i världen är de inte. Men hur lätt är det att veta för ömmande åskådare som oroar sig över den vingliga färden och kretsande måsar ovanför de små.
De små dunbollarna hamnade till slut bakom Mediehuset där flera av oss anställda hakade på och kollade att de nådde stranden vid Röda havet.
Kuriren fick hjälp av ornitologen Rolf G Gustafsson att artbestämma fågelungarna och han ger också goda råd till dig som också råkar träffa på dylika småttingar:
– Dunungarna, i detta fall så kallade borymmare, lämnar redet så fort de torkat efter kläckning, de är aldrig övergivna. De måsar som sågs kretsa över dem var förmodligen föräldrarna som inte vågade fram eftersom människor var i närheten. Säkert fanns även fler dunungar i närheten. Lämna alltid dess ungar i fred. Att bära ner dem till vattnet kan bli en björntjänst. Ungarna är kamoflagefärgade för "strandliv" bland småsten och strandbråte och inte för att vistas ute på öppet vatten där de är lätta byten för exemplevis trutar.
Om några veckor är de flygfärdiga och klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Men viktigast av allt, låt dem vara, säger Rolf G Gustafsson.