"Man kan ju inte lägga ansvaret på att de är två personer i hemmet med larm, för båda är ju dementa" säger Anna-Karin Rönnbäck.
Anna-Karin Rönnbäck är orolig att hennes dementa 91-åriga pappa än en gång ska ramla och skada sig när han skickas hem till villan. Han har vårdats på korttidsboende efter den senaste inläggningen på Sunderby sjukhus.
Hemtjänsten hittade honom på golvet intill sängen i sovrummet när de kom på morgonen. Han hade slagit upp ett blodigt sår i huvudet när han slog emot en möbel vid fallet.
– Det slutade illa sist, han slog upp huvudet så de fick sy honom. De upptäckte gamla fallskador när han var på röntgen, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Det var inte första gången han föll. Sedan den 22 december har han fallit åtminstone tre gånger och blivit liggande på golvet. Där har nattpatrullen eller hemtjänsten hittat honom. Varken han eller hans dementa fru har larmat vid dessa tillfällen.
– Man kan ju inte lägga ansvaret på att de är två personer i hemmet med larm, för båda är ju dementa, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Hennes gamla föräldrar bor kvar i villan, de har hemtjänst och tillsyn av nattpatrull. Båda har trygghetslarm runt handlederna. Problemet är att de inte längre använder larmen, de har glömt vad de är till för.
– Kan man inte larma i sitt eget hem, då är det ingen trygghet, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Biståndshandläggaren på socialförvaltningen har beslutat att hennes pappa ska skickas hem till villan från korttidsboendet.
– Hemtjänsten skriver i ett mejl till mig i januari att situationen är ohållbar hemma, ändå beslutar biståndshandläggaren att skicka hem honom.
Anna-Karin Rönnbäck ifrågasätter varför biståndshandläggaren inte tar hänsyn till det faktum att hennes pappa inte kan larma.
– "Vi tar hänsyn till hela bilden" är svaret jag fått. Vad de i sin tur menar med hela bilden innefattar definitivt inte utlåtande från läkare och att både hemtjänsten och korttidsboendet meddelat att han inte kan larma, menar Anna-Karin.
För två år sedan ansökte hon om plats i särskilda boenden för båda föräldrarna. Det nekades då, med motiveringen att de var för friska. Nu har hon gjort en ny ansökan.
– Jag skulle vilja att han får plats på särskilt boende, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Hon beskriver känslor av uppgivenhet och frustration, då hon tycker att hon bollas runt mellan olika instanser i kommunen för att få ett besked vad som ska hända med hennes pappa. Det ges olika besked från korttidsboende, hemtjänst och biståndshandläggare.
– Det är otroligt frustrerande att man inte får rätt svar från alla, utan man säger olika från olika håll, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Anna-Karin Rönnbäck tycker att kommunens system är otroligt tungrott för anhöriga. "Man blir arg, man blir ledsen, man blir upprörd, man blir trött. Jag har ju också ett liv" säger hon.
Hela systemet är otroligt tungrott, sett ur en anhörigs perspektiv menar hon.
Hur påverkar det här dig?
– Man blir arg, man blir ledsen, man blir upprörd, man blir trött. Jag har ju också ett liv, familj, en fast anställning och ett jobb som ska skötas. Jag har varit tvungen själv att dra i handbromsen för att mäkta med och då får man dåligt samvete, säger Anna-Karin Rönnbäck.
Vi har kontaktat verksamhetschef Anna Saxin på socialförvaltningen. Hon säger att hon inte kan uttala sig om enskilda personer på grund av sekretessen. Anna Saxin svarar på våra frågor på mejl.
Hur svårt demenssjuk ska man vara för att bedömas ha behov av särskilt boende?
– En individuell helhetsbedömning av den enskildes fysiska, psykiska, medicinska, sociala och existentiella behov görs vid en ansökan om särskilt boende.
Hur bedömer ni säkerhet och trygghet för en äldre person som på grund av demens inte längre förmår eller förstår att använda trygghetslarm?
– Det är en viktig trygghetsfaktor som vägs in i den sammantagna bedömningen av den enskildes behov.
Vad ingår i "den sammantagna bilden" när biståndshandläggare fattar beslut, vad väger tyngst? Tas hänsyn till yttrande från läkare, korttidsboende och hemtjänst, anhöriga?
– Det går inte att säga vad som väger tyngst, men all information som inhämtas vägs in i den sammantagna bedömningen. Biståndshandläggarna utgår från gällande regelverk och riktlinjer, skriver Anna Saxin som svar på frågorna.