Annikas 92-årige far flyttade in på ett av Luleå kommuns vård- och omsorgsboenden den 26 april i år från ett korttidsboende.
– Fullt pigg, klar i skallen och ingen sjukdom alls, säger Annika.
I juni avled pappan på Sunderby sjukhus, där han vårdats knappt en vecka. De sista dagarna på boendet slutade han att äta och dricka, personalen fick inte ens ge honom vatten. När Annika eller barnbarnet gav honom vatten så drack han.
På sjukhuset vägrade pappan att äta och dricka och tog inte emot medicin. Han blev okontaktbar och avled efter några dagar.
– Han svalt ihjäl helt enkelt. Han skulle inte tillbaka på nåt boende, säger Annika.
Annika säger att hennes far var rädd för en man som jobbade på boendet.
– Han hann bara flytta in där, så började han säga till mig att "det är en som inte är snäll med mig här". Efter första gången så reagerade jag inte men när det var gång nummer två så sa maken att det här måste vi kolla upp. Pappa sade att han hade blivit nypt i kinden av den här mannen.
Annika berättar att hon var med sin pappa i hans rum på boendet när mannen kom in.
– När han kom in på rummet så säger pappa till honom "jag är rädd för dig".
Annika gick till boendets chefer och bad dem ta ett möte med den anställde mannen direkt.
– Han erkände på en gång att han hade varit våldsam med pappa och han ville be om ursäkt. Han bad om ursäkt när jag var med och cheferna var också med, säger Annika.
Annika säger att hennes pappa blivit utsatt för hårdhänt behandling vid andra tillfällen, det har pappan berättat för henne.
– Han hade hållit fast händerna på pappa och vridit dem. Han var ju alldeles blå på handryggarna. Jag har fotat det och skickat det till polisen.
Vid ett annat tillfälle ska hennes far blivit hårdhänt uppdragen ur sängen.
– Det var för att han var irriterad för att pappa ville gå på toaletten flera gånger, säger Annika.
Annika har fått intrycket att både chefer på boendet och övrig personal kände till mannens beteende.
– Personalen anförtrodde sig litet åt mig, att det här är en personal som de har flyttat mellan avdelningar för han har visat sig inte vara lämplig. De tyckte det var bra att jag stod upp och sa ifrån att så här får det inte vara, säger Annika.
Annika krävde att antingen skulle hennes far flytta eller så skulle mannen flyttas från avdelningen. Då fick hon till svar av enhetschefen att de inte hade hur mycket personal som helst.
Vad tycker du att boendet har gjort fel?
– Jag tycker att de har brustit när de har valt att ha kvar en anställd som de har flyttat runt som inte har varit lämplig. Där tycker jag att den stora bristen ligger, att man inte lyssnar på de anställda. Att de har sån personalbrist så de har kvar sådana som är opassande för yrket, säger Annika.
Personalen har berättat för henne att en chef sagt åt dem att inte prata med anhöriga.
– Visselblåsarfunktionen, vem ska våga använda den?
Du menar från personalen?
– Ja. Inte är det väl någon som vågar anmäla missförhållanden om cheferna sedan frågar vem det är som har pratat med anhöriga, säger Annika.
Luleå kommun har påbörjat en utredning enligt lex Sarah, det har verksamhetschefen Ronnie Arespång sagt till Annika.
Hon har inte fått veta vad mannen heter.
– Min pappa kunde ju berätta men tänk så många som är dementa, som inte kan föra sin talan, säger Annika.
Annika heter egentligen något annat.