Den akademiska världen är inget nytt för Bengt Ager från Vikarbyn i Dalarna som för 40 år sedan erövrade titeln professor. I onsdags på Luleå tekniska universitet disputerade han för tredje gången.
– Det känns inget särskilt. Jag har gjort det två gånger förut, de senaste gångerna var rena tillfälligheter då jag sysslat med projekt och kommit fram till forskningsresultat som jag blivit ombedd att lägga fram som en avhandling. Det är ingenting som jag själv strävat efter, säger han.
Första gången 1963 blev han Skoglig doktor, 1993 blev han Teknologie doktor och nu 2014 Filosofie doktor.
– Formellt är jag ålderspensionär, jag blev pensionerad från min tjänst 1993 men fortsatte att jobba. Det är så pass roligt att forska så att jag har inte kunnat sluta, jag håller det på halvtidsnivå. Man håller dessutom igång hjärnan. Jag är frilansforskare.
Klokare med åren
Åldern menar han har inte varit något hinder, snarare tvärtom. Den färdighet som han förvärvat med tiden har bara fortsatt att utvecklas.
– Man skaffar sig en klokskap som kompletterar den vetenskapliga kompetens som man varit tvungen att bygga upp.
Avhandlingen som han just disputerat med handlar om skogsarbetets historia. Härnäst väntar vidare jobb inom ämnet, han planerar att skriva mer om den maskintekniska utvecklingen, det blir ingen avhandling men ett slags grundläggande skogstekniskt historiedokument.
– Min ambition att få i gång det i alla fall.
Numera historia
Sättet att forska på skiljer sig genom åren. Bengt Ager beskriver hur han förr i tiden satt på biblioteket mycket medan han nu suttit skönt i en stol med datorn i knät och hitta nästan all information där samtidigt som han intervjuat via telefon. Tidspressen är historia.
– Att få tid för reflektion utan tidspress är en fantastisk upplevelse när man jämför med tiden då man var vungen att jaga pengar, hålla projekttider och undervisa. Nu kan man i lugn och ro tänka igenom saker. Den enda tidspressen är liemannen, han har gjort sina försök som på de flesta andra i den här åldern.
Har du något tips till den som vill studera men tycker att åldern är ett hinder?
– Jag känner att jag är en bekräftelse på att man inte ska acceptera att man blir gammal utan man kör på som vanligt. Jag tycker att jag utvecklats som forskare efter pensioneringen.