Dna-samarbetet avslöjar brottslingen

Här är polisens nya trumfkort i jakten på brottslingar. Under de senaste två åren har 130 personer knutits till norrbottniska brottsplatser tack vare ett internationellt utbyte av dna-spår.

Bevisjakt. Polisens kriminaltekniker söker efter dna-spår som ska binda gärningsmannen till brottet. Bilden är hämtad från kassaskåpskupp i Luleå i juli 2014.

Bevisjakt. Polisens kriminaltekniker söker efter dna-spår som ska binda gärningsmannen till brottet. Bilden är hämtad från kassaskåpskupp i Luleå i juli 2014.

Foto: Linda Wikström

Luleå2015-10-31 06:00

Den 12 november 2013 fick svensk polis tillgång till dna-profiler i nio europeiska länder. I dag kan Sverige göra sökningar i Nederländerna, Finland, Estland, Polen, Litauen, Slovakien, Rumänien, Österrike samt Tjeckien.

På två år har svensk polis lyckats knyta 587 personer till brottsplatser. 130 av träffarna kommer från länet, vilket motsvarar mer än en träff i veckan.

– Det har bidragit till att uppklarningsprocenten förbättrats i Norrbotten, säger kriminalinspektör Patrik Ström.

Efter varje rapporterat brott genomför polisens kriminaltekniker en undersökning av brottsplatsen. Det handlar om att säkra bevisning som till exempel blod, sperma, saliv eller fingeravtryck.

Spåret analyseras vid Nationellt forensiskt centrum och jämförs mot det svenska dna-registret som innehåller cirka 30.000 spår.

Om det inte ger någon träff kan förundersökningsledaren begära att dna-spåret körs igenom de europeiska databaserna.

De 130 träffarna kommer från fem olika länder. En klar majoritet hittades i Finland, 99 stycken. Något som inte överraskar chefen för brottsutredningar i Luleå/Piteå.

– Vi vet att brottsligheten i området är gränsöverskridande. Personer begår brott på båda sidor av gränsen, säger Patrik Ström.

Han anser att dna-samarbetet inom Europa bidragit till att fler brott klaras upp i dag, även om han är snabb att betona att det mesta av polisarbetet fortfarande handlar om klassiskt utredningsarbete.

– Det innebär en hjälp, framför allt i bevishanteringen. Det ger oss en möjlighet att binda en misstänkt gärningsman till en brottsplats eller exempelvis ett vapen. Dessutom har det hänt att i fall där gärningsmannen är okänd har vi lyckats få en träff genom att köra dna-spåret genom databasen, berättar Patrik Ström.

Vilken typ av brott klaras upp på det här sättet?

– Det handlar framför allt om stölder. Det kan vara inbrott/skadegörelse, narkotikabrott eller rattfylleri. Det har hänt att vi topsat någon för misstänkt rattfylleri i Norrbotten, som sedan kunnat knytas till ett okänt dna-spår i ett annat land.

Tvåa på den norrbottniska listan är Litauen (20) - se annan artikel. På listan finns också sex träffar i Österrike, fyra i Estland samt en träff i Nederländerna.

Norge förekommer inte, vilket har sin naturliga förklaring att landet fortfarande inte är uppkopplad i samarbetet. Norsk polis hoppas ingå operativt i det så kallade Prümsamarbetet under 2016.

Polissamarbete över gränserna

Prümkonventionen skrevs under redan 2005 av Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Spanien.

I juni 2008 tog EU beslut om ett fördjupat polisiärt samarbete som sträcker sig över nationsgränserna.

Det handlade främst om bekämpning av terrorism, men också om gränsöverskridande brottslighet.

Överenskommelsen slöts i den tyska staden Prüm och ger polismyndigheter inom EU rätt att söka i varandras dna-, fingeravtrycks- och fordonsregister.

Samtliga EU:s 28 medlemsländer ingår i samarbetet. Uppkopplingen mot ytterligare länder kommer att ske successivt under de närmaste åren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!