Det var i samband med ett veterinärbesök som kattens öde uppdagades. En anhörig som skötte om katten hade tagit den till veterinären då den var i dåligt skick, enligt uppgifter vid besöket hade katten varit bortsprungen fyra dygn för en månad sedan och därefter inte återhämtat sig som den borde.
Veterinären kunde konstatera att katten var i "bedrövligt skick". Uppgifterna i journalen vittnar om en katt som var så kraftigt avmagrad och uttorkad att den enbart bestod av "skinn och ben". När veterinären sätter upp katten för att lyssna på hjärtat faller den nästa omkull. Frambenen är krokiga.
Via den anhöriga kräver djurägaren att ett blodprov tas för att få reda på vad som är fel med katten. Veterinären uppger att oavsett blodprovets resultat så måste katten omedelbart avlivas, inte förrän blodprovet är taget går djurägaren till slut med på att låta avliva katten.
Veterinären gör en anmälan till Länsstyrelsens djurskydds- och veterinärenhet, katten har utsatts för uppenbart lidande och borde ha fått veterinärvård mycket tidigare, djurägaren skulle inte ha väntat en månad.
Länsstyrelsen i sin tur åtalsanmäler djurägaren för misstänkt djurplågeri då de anser att djurägaren underlåtit att avliva katten, inte gett den tillräcklig veterinärvård samt underlåtit tillsyn i tillräcklig omfattning.
Åtalsanmälan innebär att åklagaren utreder om djurägaren gjort sig skyldig till djurplågeri, i så fall väcks åtal.