Läkarbristen slår hårt mot Norrbotten och trots att läget sett likadant ut i flera år kommer regionen inte tillrätta med problemet. Förutom att det saknas läkare på hälsocentralerna konstaterar Robert Svartholm att även många kliniker på sjukhusen lider av brist på erfarna läkare.
Det totala antalet utfärdade legitimationer fortsatte att öka för de flesta yrkena inom hälso- och sjukvården under 2019. Men i Norrbotten blir allmänläkarna bara färre och färre för varje år, menar Svartholm.
– Det har alltid varit svårt att få läkare hit, vi är långt borta från allt. Det som händer är att folk slutar aktivt, flyttar söderut eller byter specialiteter för att man inte vill vara kvar. Arbetsmiljön och förhållandena är så dåliga att man blir bortskrämd.
Här behövs extraordinära åtgärder, slår Svartholm fast.
– Andelen vakanser, tillgänglighetsproblem och arbetsmiljöproblem på länsbasis kommer att bestå åtminstone tio år framöver om inget konkret och drastiskt görs ganska omgående.
Svartholm har gjort en sammanställning över antal läkare genom åren: 1992 fanns 143 tillsatta läkartjänster. När rekryteringsläget analyserades år 2000 såg man att bara hälften av ST-läkarna stannade i länet. 2012 skrev 51 ST-läkare till landstingsledningen och var bekymrade över sitt framtida yrkesval.
– De oroade sig över vakanser, svårighet att få handledning, dålig kvalitet på stafettläkare och sjunkande antal AT-läkare, ensidig satsning på utlandsrekrytering och lönekonkurrens från andra arbetsgivare.
Men inget konkret gjordes för att stilla läkarnas oro, enligt Svartholm.
– Av de 51 undertecknande av skrivelsen var det 2019 bara cirka 13 kvar i tjänst.
Han poängterar att antalet anställda allmänläkare nästan halverats från 2005–2020, från 135 till 77.
– Med så många vakanta tjänster blir tillgänglighet och patientsäkerhet hotad.
– Många blir stafettläkare för då har du en begränsad arbetsmängd och jobbar stenhårt ibland. Som fast anställd jobbar man stenhårt hela tiden.
Svartholm efterlyser lyhördhet och krismedvetenhet från regionledningen.
– Jag fattar inte varför huvudkontoret inte lyssnar på de läkare som är kvar: Hur ska vi få läkarna att stanna och hur ska vi locka de yngre? Här borde tillsättas en kriskommission. Många av de äldre läkarna har erbjudit sig att ställa upp.