Det är torsdag eftermiddag och en hel del folk är i rörelsen på gallerian i Hertsön. Devla Tomić finns på plats vid montern, något som Hertsöborna vant sig vid att hon gör tre eftermiddagar i veckan. Hon är anställd av arbetsmarknadsförvaltningen och montern är ett resultat av projektet Integrera mera.
- Planen var att integrera nyanlända invandrare i det svenska samhället, men vi insåg att det inte bara är invandrare som behöver integreras.
Då och då avbryter hon intervjun och hojtar till någon som passerar, hon ber dem komma och dricka kaffe eller frågar om de vill ha godis. Hon gestikulerar, förklarar och skrattar, hon bjuder på sig själv.
- Svenskar är rädda för invandrare. Via mötesplatser som den här montern växer folk, både som människor och medborgare. Utan mötet händer ingenting.
Allra gladast
Ibland finns olika föreningar på plats för att berätta om deras verksamhet och svara på frågor. Devla Tomić får också frågor - om allt och ingenting. Det händer att förbipasserande frågar henne varför en viss butik/verksamhet har stängt, något som hon förstås inte kan svara på. Mest glad blir hon när svenskar kommer fram och frågar något.
- Då blir jag stolt över mig själv. En gång kom en man fram och frågade om råd, han hade tappat plånboken. Jag frågade om han behövde låna pengar eller vad, men han ville bara veta vad han skulle göra. Han sa "ni invandrare är så duktiga på att hitta lösningar". Det var så snällt, att ha så höga tankar om oss. Jag svarade att om jag tappat plånboken skulle jag ringa polisen. Han blev så glad.
Vem är du?
- Jag är från Bosnien, jag är mamma till tre flickor. Jag är glad, positiv och väldigt öppen. Rädd det är jag bara för Gud. ... Och jag är medmänniska. Främst är jag medmänniska, jag gillar människor och mänskligheten, det viktigaste i livet är att vara människa. Jag reagerar när något händer, oavsett om det är negativt eller positivt, jag tror att vi i Sverige reagerar alldeles för lite, säger Devla Tomić och ursäktar sig för att gå och säga till frisören intill att kaffet är klart.
Sprider integration
Frisören heter Pedro Muñoz Perez, han har drivit sin frisörsalong i nästan 40 år. På frågan vad som är integration för honom svarar han att det handlar om att träffas, umgås och lära känna varandras kulturer.
- Bägge parter måste bjuda på sig. Annars går det inte, så enkelt är det, säger han.
Devla Tomić återvänder efter ett samtal med några förbipasserande kvinnor. Hon säger att integration måste spridas, till exempel genom att människor gifter sig med varandra.
- Pedro är ett levande bevis, han har varit gift med en svensk kvinna i 40 år! säger hon samtidigt som hon ler med hela ansiktet.
På frågan vad som driver henne svarar hon att det är kärleken till mänskligheten. Hon vill att alla ska vara lyckliga och glada. Att hon själv är så positiv menar hon, beror på hennes föräldrar som tillsammans fick åtta barn.
- Mina föräldrar är döda nu men pappa brukade dagligen kalla oss för olika namn beroendes på vilket humör vi var på. Han sade alltid att jag som är äldst måste vara positiv så att mina syskon ser att solen står för det positiva och glada.
Rädda svenskar
En lyckad integration enligt Devla Tomić innehåller ärlighet och mod. Svenskar menar hon, är väldigt rädda för att reagera mot invandrare.
- Om jag säger till Minmin här att hon inte får göra si eller så, skulle hon inte ta illa upp. Ni svenskar är så rädda för att ifrågasätta oss, jag har flera tusen bevis. Svenskar vill inte fråga när man ska återvända hem eller varför man kom till Sverige. En gång när jag frågade så fick jag en knuff i sidan av min svenska väninna, hon sade att man inte frågar så. Jag svarade "varför inte det?" Det är normalt att ställa den frågan, säger Devla Tomić.
Att Sverigedemokraterna fått den positionen i samhället som de fått tycker hon inte är så konstigt, de är ju inte rädda för att ifrågasätta.
- De är inte rädda att fråga och det är deras framgång. De rasistiska uttalandena är en annan sak. Vi måste vara ärliga mot varandra och våga ställa frågor, ni svenskar måste våga fråga!
En ung flicka kommer fram med andan i halsen, några ungdomar utanför gallerian är oense och hon är rädd att det ska utmynna i ett slagsmål. Devla Tomić släpper allt, skyndar ut för att hjälpa.