Ammy Renström är i dag 26 år. Hon är uppvuxen i Skellefteå, men flyttade till Luleå 2003 och började på högstadiet på Bergsskolan. Gymnasiet gick hon på dåvarande Bergnässkolan och läste till undersköterska.
Hon har haft läs- och skrivsvårigheter i hela sitt liv. Men diagnosen dyslexi fick hon först för ett år sedan, efter att hon börjat läsa på ekonomikandidatprogrammet vid LTU. Det var först då hon fick göra en utredning och först då hon fick hjälp.
– Det var pusselbiten som saknades och jag grät av lycka då jag fick beskedet, berättar Ammy Renström.
Inget tredje språk
För givetvis har skoltiden varit extra tuff för henne, ända sedan lågstadiet i Skellefteå.
– Jag har alltid läst långsamt och jag har fått gå i en liten grupp hela skoltiden Jag fick hoppa över tredje språket och bara läsa svenska och engelska och även fått hoppa över vissa uppgifter. Ofta har jag också fått höra att jag varit lat, berättar hon.
Men lat är nog det sista Ammy Renström varit. För är det någon som kämpat på under skoltiden, så är det nog hon. Hennes räddning har varit att hon är en väldigt social person som gillar att prata mycket.
Halkade efter
Hon klarade gymnasiet med bra betyg och det blev också hennes räddning, så att hon var behörig och kunde söka och komma in på universitetet.
– Men hade jag fått hjälp tidigare hade jag nog läst på samhällsprogrammet och börjat plugga på universitetet tidigare, säger hon.
I Januari 2012 började hon så på LTU, något som kom att bli en vändning i hennes liv. Nu funkade inte alla hennes knep som hon haft för att klara skolgången.
– Vi fick tjocka böcker i nationalekonomi och jag kände att jag halkade efter. Till slut kände jag att det här går inte och sökte hjälp, berättar hon.
Svar på frågorna
Den hon sökte hjälp hos var Christina Edin, som jobbar som samordnare för studenter med funktionshinder vid LTU. Universitetet bekostade en dyslexiutredning och Ammy Renström fick svar på alla sina frågor. Hon var jättenervös att de bara skulle säga att hon nog var lat.
– De undrade bara hur i helvete jag tagit mig genom skolan eftersom jag har dyslexi, berättar hon.
Då höstterminen sedan började öppnades en helt ny värld för henne. För det finns hjälp att få. Det handlar om allt från anteckningshjälp av någon kurskamrat, förlängd tentamenstid, talböcker som kurslitteratur, sitta i ett enskilt rum vid tentorna, till inläsning av kompendier och annat textmaterial.
– Nu går det bra. Jag har tagit igen alla mina omtentor och det är riktig lycka, säger hon och strålar av glädje över sitt nya liv.
Lär ut studieteknik
Nu vill hon också delade med sig av sina erfarenheter. Visa andra som har samma funktionshinder att det finns hjälp att få. I våras höll hon en föreläsning om studieteknik och på onsdagen höll hon en ny föreläsning inför 60-talet studenter.
– För man får inte gå omkring och tro att man är dum. För det finns olika knep vägar att gå för att få hjälp. Det är också viktigt att man får prata med någon, påpekar Ammy Renström.
Om allt går som hon tänkt sig tar hon våren 2015 examen som ekonom med inriktning på marknadsföring. Hon tror inte att hennes handikapp ska vara någon nackdel då hon sedan ska söka jobb.
– Tvärtom, jag tror det kan användas till en fördel. Jag kanske inte kan skriva de bästa och längsta rapporterna. I stället har jag utvecklat min förmåga att komma ihåg saker, det är som att jag har ett anteckningsblock i huvudet, säger Ammy Renström och påpekar att hela den här resan stärkt hennes självkänsla.