Du är skriven i Jokkmokk men bor också i Luleå. Hur kommer det sig?
– Jag har kvar ett boende i Jokkmokk och en lägenhet i Luleå. Jag har fortfarande kvar uppdraget som ordförande i bostadsbolaget Jokkmokkshus. Min yngsta dotter, som är handikappad och har personlig assistent, bor kvar där. Jag känner att jag vill fortsätta att betala skatt i Jokkmokk och bidra till kommunens ekonomi eftersom hon kostar en del.
Landstinget höjde skatten med 98 öre 2009. Då var det 20 år sedan den senaste höjningen. Vad är din inställning till framtida skattehöjningar?
– Innan man hamnar i ett läge där man behöver höja skatten måste man säkerställa att man gjort allt man kan, vända på alla stenar. Det drabbar låg- och medelinkomsttagare hårdare än en höginkomsttagare. I dag har vi landets lägsta landstingsskatt eftersom alla runt omkring oss har höjt skatten eller planerar en höjning. Jag ser inget omedelbart utrymme för en skattehöjning men samtidigt ska man aldrig utesluta det.
Nämn tre personer som får dig att skratta?
– Jag gillar Robert Gustafsson. En synnerligen briljant komiker. Har också roligt när jag ser Solsidan. Till exempel Henrik Dorsins typ Ove. Jag tycker att jag ser honom i en del personer i politiken. Jag har också mycket roligt med min sekreterare Monica Johansson. Hon läser av när jag har det tungt och kan faktiskt få mig att skratta.
Hur ska landstinget klara vården framöver?
– Norrbottningarna ska erbjudas den bästa vården, de bästa behandlingsmetoderna och de skarpaste läkemedlen som finns. Ska vi klara det med en minskad befolkning och därmed minskade intäkter behöver vi förändra innehållet i verksamheten. Jag är optimist.
Hur ser närsjukvården ut i framtiden?
– Jag brukar säga att det finns sex stora volymsjukdomar; cancer, stroke, hjärnblödning, hjärtinfarkt, diabetes och demens. Där ligger tyngdpunkten för hälso- och sjukvården i länet i framtiden. Det som behövs för att ta hand om de som insjuknar är internmedicin och primärvård och det närsjukvårdskonceptet vi jobbar med nu handlar om att koppla ihop de delarna. Det som människor behöver ofta, det ska finnas nära. Vården av de tunga grupperna ska tryckas ut närmare medborgarna.
Vilket är det bästa råd du fått?
– Har fått en hel del råd genom åren men frågan är om jag har lyssnat på dem tillräckligt bra. Min företrädare som kommunalråd i Jokkmokk, Karl-Axel Nilsson, sade att jag skulle lite på min egen magkänsla ifall jag någon gång kände mig fundersam eller tveksam när det gällde en fråga.
Vad är det för skillnad mellan en vårdcentral och ett sjukhus?
– Den fysiska byggnadens storlek är egentligen ganska ointressant. Det är vad vi kan leverera i form av hälso- och sjukvård inom dessa väggar som är intressant. Det har vi politiker nog varit dåliga på att förklara. Gemene man vet inte vilka resurser en vårdcentral har. Man ska veta att 80 procent av alla som besöker en vårdcentral får sina besvär lösta där.
Norrbotten har väldigt många sjukhus i förhållande till befolkningen som dessutom krymper. Hur många sjukhus har länet om tio år?
– I min värld är det självklart att vi ska ha fem sjukhus i länet. Det vi behöver fundera på är innehållet i de här fem sjukhusen.
Kommer norrbottningarna att få vänja sig med att det kommer att bli längre till vården?
– Man ska vara ärlig och säga att "sällansjukdomarna", till exempel att byta en höftled, innebär att man kommer att få åka från Karesuando till Piteå.
Hur mycket tjänar du om året?
– Runt 75.000 kronor i månaden (cirka 900.000 per år).
Stadsvikens vårdcentral invigdes 2003 och nu pratas det om att landstinget ska börja bruka en ny vårdcentral på Skutvikens industriområde om några år. Är det verkligen motiverat?
– Jag tycker att det är bra om man kan etablera en vårdcentral i närheten där annat finns. Tanken är ju att det ska byggas en massa bostäder där också. Geografiskt skulle den vårdcentralen kunna ersätta både Stadsvikens och Mjölkuddens vårdcentral. Dessutom skulle vi kunna få en vårdcentral som jobbar enligt det moderna sättet att driva en primärvårdsenhet. Jag tycker inte att man ska utesluta att det kan bli en vårdcentral som har närsjukvårdsplatser för Luleåborna.
Hur hanterar du den stundtals hårda kritik som riktas mot dig från både allmänheten, politiska motståndare och partivänner?
– Jag har full förståelse och respekt för att det kan bli hårda ord och kritik vid tillfällen som när vi till exempel flyttade akutkirurgin flyttade från Kalix till Sunderbyn. Man uppfattar det som om vården avlövas och att man snart inte har något sjukhus kvar. När förändringsarbetet väl är genomfört och man träffar människor så är reaktionerna helt annorlunda. Kritiken från exempelvis personer inom mitt eget parti kan vara tyngre att ta. Försöker tänka att kritiken inte riktas mot mig personligen utan mot min roll som landstingsråd. Annars tycker jag att vi har ett bra debattklimat.
Det finns en del norrbottningar som inte tycker att landstinget ska syssla med något annat än sjukvård. Borde kulturfrågorna hanteras av någon annan?
– Landstingen i Sverige har funnits i 150 år och från början jobbade man med utbildning, kultur, transport- och näringslivsfrågor. Sjukvårdsfrågorna har kommit senare och fasats in eftersom. Vi har alltså jobbat väldigt kort tid med sjukvård men tagit ut skatt i 150 år. Om någon bestämmer att de här frågorna, till exempel kulturen, ska flyttas någon annanstans, så är det helt ok för mig men då måste även skattekraften flyttas. Så länge man inte gör det är det vårt uppdrag.
Landstinget satsar en hel del pengar på musik, dans, konst, litteratur och annan kultur. Hur är det med ditt eget kulturintresse?
– Det är väl sådär. Jag försöker vara på något kulturarrangemang då och då men mitt stora problem är tiden. Det är helt enkelt svårt att få den att räcka till.
Regeringen sade nej till Region Norrbotten och därmed fick landstinget inte överta det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. Vad innebär det egentligen för länets framtid?
– Det är bara fyra regioner som i dag saknar det här inflytandet över statens utvecklingsresurser och därmed har regeringen lyckats skapa en obalans mellan länen i Sverige. Det pågår en viss verksamhet för att försöka vrida på det här beslutet. Vi får se om det lyckas. Annars är det bara att gilla läget. Jag och Sven-Erik Österberg behöver inte kriga om inflytandet över de här resurserna. Luften gick lite ur mig själv när beskedet kom, det ska jag erkänna. Jag var besjälad av att göra den här stora regionen med fyra län.
Det finns inget behov av Norrbotniabanan, säger en del. Klarar vi oss utan en ny järnväg?
– Nej. Vi behöver en ny kustjärnväg och ett sammanhållet järnvägsnät i Sverige. Det är ju bara "stumpen" mellan Umeå och Luleå som saknas. Den kapacitetsutredning som gjorts när det gäller Norrbotniabanan ger inte en rättvisande bild. Det vill säga att näringslivet inte efterfrågar mer kapacitet eftersom de vet att den inte finns. De söker helt enkelt andra lösningar.
Hur ser du på planerna på en gruvbrytning i din hemkommun Jokkmokk och på de protester som förekommit?
– Jag är för en gruva i Jokkmokk. Sedan är jag själv lite förvånad över reaktionerna i Jokkmokk. Tonläget har varit obehagligt, särskilt på de sociala medierna. Jag hoppas att man nu kan lägga ned stridsyxan och istället sätter sig ned och diskuterar hur man vill att det här ska utvecklas för Jokkmokks bästa.
Det är tio år sedan du gick ut och berättade att du är alkoholist. Vad har du för ett förhållande till alkohol i dag?
– Jag har inget förhållande till alkohol överhuvudtaget. Det finns inte i min värld. På det sättet känns det väldigt bra och trivsamt. Enligt skolboken ska man ju säga att man är en nykter alkoholist så det är väl det jag är.
Vilken av dina dåliga vanor skulle du vilja bli av med?
– Jag slutade röka för 5-6 år sedan. Det var en av de riktigt bra sakerna jag har gjort. Är faktiskt förvånad över att det gick så lätt. Jag är fortfarande kvar i snusandet och skulle behöva ta tag i det. Det kommer jag säkert att ta tag i vid något tillfälle men jag vill inte sätta ut något datum.
Vad vill du helst hinna med att göra under resten av ditt liv?
– Jag är ju hockeyintresserad, det har väl knappt undgått någon, och försöker se alla Luleås hemmamatcher och även bortamatcherna i Skellefteå. Har länge drömt om att få se NHL-hockey på riktigt och få åka Vasaloppet. Vasaloppet har jag släppt men när jag nyligen fick chansen att åka över Atlanten så tog jag den. Vi åkte till New York och såg en match med Rangers och två med Islanders. Vi såg också en basketmatch. Det var en pojkdröm som gick i uppfyllelse. Känns också som om jag borde göra en resa och titta på hur det är i Kina.
Hur ska det Socialdemokratiska partiet hantera Sverigedemokraternas framgångar hos väljarna?
– Jag tror inte att man ska lägga särskilt mycket krut på partiet. För oss handlar det om att möta väljarna och verkligen lyssna. Stora öron och liten mun gäller. Vi har fått det tvåtredjedelssamhälle som vi man varnat för i flera år. Två tredjedelar har det bra – jobb, familj, bostad och ett bra socialt liv. En tredjedel har det jobbigt – de är arbetslösa, sjukskrivna och så vidare. Vi måste ge de här människorna hopp om framtiden.
Finns det någonting du ångrar?
– När jag var ny som kommunalråd var jag nog dålig på att lyssna på oppositionen. Jag var ung, korkad och oerfaren. Frågorna det handlade om var samisk barnomsorg och om att hissa den samiska flaggan. Jag började fel och hamnade rejält i konflikt men senare samarbetade vi med Samernas väl. Det var en resa jag inte skulle vilja ha ogjord.
Finns det någon lösning på läkarbristen och det höga kostnaderna för så kallade stafettläkare?
– Ja. Vi kommer att ta tag i läkarfrågan på ett kraftfullare sätt än vi gjort tidigare. Det vi har gjort så här långt räcker inte. Vi måste kraftsamla i Landstingssverige. Norrbottens läns landsting är för litet för att ensamt driva den här kampen. Vi har också de högsta kostnaderna för det här i hela Sverige, räknat per invånare. Om alla landsting i Sverige skulle bestämma ett datum då de slutade att använda hyrläkare skulle vi få läkare som sökte de fasta tjänsterna.
Är du rädd för döden?
– Nej, inte så att jag går och funderar på den på någon speciellt sätt. Någon sade: En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva. Det var bra, tycker jag. Många är väldigt fokuserade på åldrandet och döden men istället tycker jag att vi ska försöka njuta av livet.
Vad är din syn på införandet av fritt vårdval och fri etablering inom vården?
– Man måste ha respekt för demokratiskt fattade beslut, även om man inte gillar dem. Det jag tycker sämst om är den fria etableringsrätten. Den stör ut det fria vårdvalssystemet också. Merkostnaden för den "reformen" när det gäller sjukgymnaster och läkare ligger runt 150 miljoner kronor per år i Norrbotten, det vill säga ungefär lika mycket som hyrläkarna kostar.
Tre röster om Kent Ögren:
Hans Svedell (M), 66, före detta gruppledare i landstinget, Helsingborg (flyttade nyligen från Kiruna):
– Han är en duktig debattör. Kunnig. Själv har jag en tendens att använda för mycket humor i politiken och Kent Ögren är nästan tvärtom. Han är impulsiv och kommer alltid med skarpa kommentarer. Trots våra politiska meningsskiljaktigheter har vi varit goda vänner på det personliga planet.
Stefan Tornberg (C), 56, oppositionsråd i landstinget, Luleå:
– En skicklig maktpolitiker men han har alldeles för kort stubin. När man är överens flyter det på bra men om man har olika positioner blir det konfrontation direkt. Han har en tendens att bli arrogant när han blir otålig. Han kan det politiska spelet och vet hur man ska manövrera.
Karl Petersen (S), 64, före detta kommunalråd, Luleå:
– Han sliter med Norrbottens svåraste politiska uppdrag. Länet är jättestort och det bor få människor här och det gäller att se till att alla får sjukvård. Jag tycker att han klarar det bra. Sedan har han haft förmågan att satsa på kulturen, något som är oerhört viktigt för Norrbotten.