Det var under natten mot den 31 augusti 2013 som ett hyreshus på Klintvägen totalförstördes vid en häftig brand. Den tog sin början i ett pentry på femte våningen, där en kvarglömd kastrull skulle visa sig få ödesdigra konsekvenser.
Elden spred sig via fläktsystemet upp på vinden för att sedan leta sig ned i luftspalterna mellan lägenhetsmodulerna.
Hela studentboendet med totalt 65 lägenheter blev totalförstört under det svåra släckningsarbetet.
Ingen person kom till skada.
Branden röner riksintresse
På måndagen presenterades den andra utredningen kring händelsen. Förra undersökningen fokuserade på själva brandförloppet, men den här gången har brandinspektör Peter Wikström från Räddningstjänsten i Kalix gjort en oberoende granskning av räddningsinsatsen.
Utredningen har rönt stort intresse - både bland räddningstjänster runt om i landet samt inom byggbranschen. Brandförloppet är nämligen av ett ovanligt slag.
– Det är första gången i Norrbotten som vi drabbats av en brand i ett hus med den här typen av konstruktion. Det är viktigt att vi lär oss så mycket som möjligt för att vara bättre förberedda nästa gång, förklarar räddningschef Patrik Bylin.
Peter Wikström konstaterar i sin utredning att husets konstruktion gjorde att man fick "en oväntad och snabb brandspridning som medför att man inte kan rädda byggnaden".
– Det här handlar om en brand som inte uppförde sig som vi är vana vid, förklarar räddningschef Patrik Bylin.
"Det såg ut som ett bombnedslag"
Räddningstjänsten valde att försöka släcka branden på takvåningen på konventionell väg med hjälp av vattenkanoner. I vanliga fall låter brandmännen ofta låta bränder i takvåningar brinna ut, men den här gången fanns en oro för att elden skulle få fäste på byggnadens träbjälklager.
Beslutet skulle visa sig få oväntade konsekvenser. När yttertaket rasat bildades en kolbädd på översta våningen. Glöden spred sig sedan via luftspalter nedåt i byggnaden och tvingades räddningstjänsten att riva delar av fasaden för att komma åt eldhärden.
– Det är klart att det är skittrist när en lägenhetsbrand på femte våningen får sådana här omfattande konsekvenser, men det här var en extremt svår brand att släcka, säger räddningschef Patrik Bylin.
Finns det något ni ångrar under släckningsinsatsen?
– Alla på brandstationen tycker att det var bedrövligt att det såg ut som det gjorde efter vår släckningsinsats - speciellt som vi till en början tyckte att vi hade kontroll på situationen. Efteråt såg det ut mest ut som ett bombnedslag, men jag vill betona att ingenstans i någon av de här två utredningarna finns det något som pekar på att vi har slarvat.
"Skum hade varit effektivt"
I sin utredning pekar Peter Wikström dock på alternativa släckningsmetoder, men betonar i sin nästa mening att det inte är säkert att det hade kunnat rädda byggnaden.
Räddningschef Patrik Bylin är av samma åsikt.
– Om vi ställdes inför samma utmaning en gång till skulle vi säkerligen testat att använda skärsläckare för att komma åt eldhärden. Det hade också kunnat vara effektivt om man använt skum i stället för vatten, men om utgången hade blivit annorlunda är ytterst tveksamt.
Tekniken med skärsläckare föddes i Luleå redan 1995 efter en idé av brandmännen Sven Forsberg och Stig Olsson. Den innebär att brandmännen i ett tidigt skede kan kyla ned överhettade områden genom att skära sig igenom en yttervägg eller ett tak.
Utrustningen fanns på plats vid branden på Klintvägen, men togs aldrig i bruk.
Brukar ni träna på att använda skärsläckare?
– Oh ja, vi tränar nästan varje dag. Numera har vi utrustningen alltid med oss på utryckningar. Vi har köpt in två nya brandbilar som togs i bruk i julas. De är de första i sitt slag i Sverige som är utrustade med ett konventionellt vattensläcksystem samt skärsläckare och CAFS (en slags skumblandning, reds anmärkning).