Karl-Gösta Aasa, 80, pensionär, Luleå:
”Min fru dog för sex år sedan. Nu är jag lyckligt lottad på så sätt att jag har träffat en ny kompis, en tjej. Vi trivs bra tillsammans och det har räddat tillvaron då jag inte har behövt vara ensam.
Jag är med i en samtalsgrupp som ringer till alla våra medlemmar i SPF Åkerbäret. Många är ensamma men många har också kontakt med någon.
Det jag saknar mest är musiken. Jag är med i flera gäng som spelar men det har inte blivit någon spelning sedan den 1 mars då vi inte kan träffas.
Jag ser fram emot att kunna börja spela igen. Vi är ett gäng på åtta-tio stycken som har spelat oerhört mycket på äldreboenden.
Min son med familj kommer från Stockholm över julen så jag kommer att kunna fira med dem. Men det blir nog en jobbig helg för många som måste fira ensamma.
Nu hoppas vi på vaccinationen. Där har ju vi äldre en fördel då vi kommer med tidigt.
Mina dagar ser ut som så att jag sover tills jag vaknar, jag har som regel inga tider att passa. Det blir frukost, städning och sängbäddning, man vill inte låta det förfalla. Jag spelar lite grand hemma och sedan har jag mycket att göra med pensionärsföreningen och distriktsstyrelsen. Vi har mycket digitala möten och det fungerar bara bättre och bättre.”