Tidigare ägde han och hustrun ett hus i byn Pålkem som ligger knappa 20 kilometer därifrån. I stället satsade han på något mindre och mer lättskött.
Den blå himlen är borta. I stället är det nu jämngrått och de pimpelfiskare som satt där i vackervädret dagen innan har nu lämnat isen.
Kvar sitter en enda fiskare.
– Det gäller att ha tålamod. Sedan har jag ju mitt eget krypin och det har ju förmodligen inte de andra, säger Kjell Granström och ler.
För några år sedan köpte han en tomt intill sjön Suobbat där han nu har byggt en liten stuga och en bastu ett par hundra meter upp i skogen. Det är hit han åker när han vill koppla av.
– Det här har länge varit en av mina favoritplatser och jag var ju här många gånger varje år även innan jag byggde och nu blir det ju att man är här ännu oftare, säger han.
Snöskotern är ett fint hjälpmedel när man har stuga mitt i skogen.
Helgen innan var fisken riktigt på taget. Nu får Kjell sitta i ett par timmar innan han känner av den första fisken. Men fiskarna i sjön är svårflirtade och fisken som han kände ville aldrig hugga. Han har helt slutat med pirk när han fiskar öring i sin favoritsjö. I stället har han helt gått över till att fiske med mormyska.
– Och ofta har jag maggot men i dag fiskade jag med räka, berättar han.
Halvtimmen senare ser han hur linan dras åt sidan av det borrade hålet och när han lyfter böjs spötoppen. Det sjunger lite i slirbromsen när fisken drar i väg med cirka två meter av linan.
Efter några minuters drillande kan han sticka ner handen i hålet. Med ett bestämt grepp med fingrarna i ena gälen lyfter han upp en riktigt fin öring.
– Det är alltid så skönt att få upp den på isen. Det är ju så förtvivlat tråkigt när man råkar tappa en fin fisk i hålet, säger han och synar den granna fisken.
Det var en rätt kall dag på sjön Suobbat där kylan bet i fingrarna. Till sist lyckades Kjell Granström ändå landa en fin öring.
Efter en kort stunds funderande konstaterar han:
– Men ojoj så försiktigt den tog. Direkt som den satt där förstod jag att det här är en finare fisk, säger han och myser.
Den granna öringen väger 1 980 gram.
– Den här får jag vara nöjd med, säger han.
Han fortsätter att fiska i ytterligare en timme men till sist åker han upp till sin fina lilla stuga där han gör upp en eld.
Suobbat ligger cirka tio mil från Råneå. Över en kopp kaffe berättar han att pimpelsäsongen i sjön är längre än vid sjöarna som ligger närmare kusten. Våren 2020 var ju väldigt sen och han minns att han ismetade fram till 19 maj.
– Då var det ju extremt men vårvintern är ju härlig på alla sätt, säger han och dricker lite mer kaffe.
Kaffet dricks ur en vacker kåsa.
Samtidigt drömmer han sig bort till sommaren när det fisket tar fart. Sommartid fiskar han nästan uteslutande med flugspö.
– Jag tycker att flugfisket är det roligaste och framförallt med torrfluga. De äter kanske åttio procent under ytan men jag föredrar ändå fisket med torrfluga, säger han.
Bland annat äter öringen de stora nattsländorna. Och de stora trollsländenymferna är en annan favorit för Suobbats öringar.
– Sedan har jag fått en öring på två kilo som hade en massa snäckor så det kan äta sådant också, berättar han.
Men livet i Suobbat är så mycket mer än bara fisket. Han har haft en räv som han nästan har ätit ur handen och han har fått närkontakt med mård och många andra av skogens djur.
Det var en rätt kall vind på isen den här dagen men som tur är har Kjell Granström en stuga där han kan värma sig.
Ute på snön gör han upp den fina fisken som sedan ska bli middagsmat hemma i huset i Niemiholm.
– Det var en del jobb att bygga så här men det var det ändå värt. Det här är ju den plats på jorden där jag verkligen kan slappna av så det enkla livet här vid sjön är viktigt för mig, säger han.