Kjellgren ska redogöra för 23-åringens berättelse och bland annat varför 23-åringen valde att berätta först efter han fått förundersökningen. Han menar även att 23-åringens berättelse håller och att 23-åringen är trovärdig.
Gällande våld, hot och förgripelse mot tjänsteman minns 23-åringen inte detta men har inget att inflikta mot det målsägande säger.
Gällande åtalspunkten mord menar 23-åringen att knivskärningen inte var uppsåtlig.
- Han har däremot medgett ansvar för misshandel och vållande till annans död, det vill säga ett oaktsamhetsbrott, säger Kjellgren.
- I det här fallet har vi en händelse som en av de misstänkta, 23-åringen, har vidgått. Han säger att han har orsakat 27-åringens brott. Då brukar det vara enkelt att handlägga ett sådant här ärende. Det är inte riktigt så i det här fallet och det bottnar egentligen i att åklagaren inte tror på 23-åringens berättelse.
- Trovärdigheten i det här fallet menar jag är avgörande om man till syende och sist ska tro på 23-åringens berättelse om att han inte minns att han hade en kniv i handen under händelseförloppet. Det kan även ha betydelse i mån av rubricering.
- Då har vi frågan om vad som egentligen hände denna kväll. 23-åringen har lämnat en berättelse. Jag ska kort och enkelt vandra igenom den, säger Kjellgren.
Kjellgren redogör för den historia 23-åringen tidigare lämnat gällande den aktuella kvällen.
- Berättelsen stöds i stort sett av nästan all bevisning i det här. Om den inte stöds finns det ingen bevisning som motbevisar 23-åringens berättelse. Om vi börjar med tiden kan man konstatera att det är min uppfattning att det händelseförlopp som 23-åringen berättar ryms i den tid som jag menar är den tid då detta har skett. Vi vet att det finns en polisbil som parkerar och en polis lämnar bilen för att gå in på Kalles, krogen mittemot, 01:06. Man är tillbaka ut från Kalles 01:15 och loggar in i systemet igen 01:16.
- Larmet som kommer till SOS kommer 01:22.
- Polisen tror att han ser 27-åringen på platsen när han lämnar bilen 01:06/01:07.
- Vi har också ytterligare en tidspunkt, 01:15, då 23-åringen ringer sitt första samtal. Då säger 23-åringen att det redan hänt, att händelsen är över. Vi vet också att vakterna sagt att strax efter 01 blir 23- och 24-åringen ombedda att lämna krogen, säger Kjellgren och tillägger att vakterna är något osäkra på den exakta tiden.
Ett vittne ska ha sett tre personer på platsen vid 01:18/01:20, från Kalles.
- Om man sitter där hon påstår sig sitta och tittade åt det håll hon påstod sig titta är det fullkomligt omöjligt att se den här platsen.
- Jag säger inte att hon inte sett något eller egentligen inte vet vad klockan är, men jag säger att man borde vara försiktig.
Kjellgren menar att detta har skett mellan 01:07 och 01:15, med någon minuts skillnad.
- Det ger ett tidsspann på ungefär sju minuter. Det är tillräckligt för att det 23-åringen berättar om ska hinna hända.
Gällande blodbilden säger Kjellgren att de inte motsäger 23-åringens berättelse. Blodet på 23-åringens kläder samt händer är också förenligt med hans berättelse, menar Kjellgren. DNA:t från 23-åringen som återfanns på 27-åringen kan härledas till att de brottats, menar Kjellgren.
- Läkaren uttalar tydligt att de (skadorna) är förenliga med det uppgivna händelseförloppet, säger Kjellgren angående rättsläkarens uttalande kring skadorna.
Gällande det meddelandet som lämnats på ett mobilsvar säger Kjellgren att det är ett otydligt samtal.
- Vi hör inte allt som sägs under samtalet, en del men inte allt. Vi vet inte vad som sagts mellan personerna före inspelningen och vi vet inte vad som sägs efteråt. Samtalet är väldigt speciellt. Jag tror på 23-åringen som berättar att det var fullt med adrenalin och att han var panikslagen efter händelsen, då detta spelas in. Det visar samtalet tydligt. Det är ett jättekonstigt samtal.
- Min uppfattning är att samtalet inte kan läggas till någon avgörande grund för målet, säger Kjellgren.
Åklagaren har syftat till att det inte var någon strid på platsen, menar Kjellgren. Han menar att ett polisvittne som utfört brottsplatsundersökning hade brister när han beskrev underlaget på platsen i rätten.
Gällande att 23-åringen inte berättat förens efter han delgivits förundersökningen:
- En av de starkaste bevisen för att 23-åringens berättelse är riktig är rättsläkarens uttalande om att skadorna är förenliga med händelseförloppet. Och det yttrandet lämnar rättsläkaren först efter rekonstruktionen är genomförd.
- Dessutom har 23-åringen berättat om varför han inte berättat från början. Han har sagt att ingen önskar dömas till fängelse, säger Kjellgren och tillägger att 23-åringen sagt att han önskar handlingen ogjord.
- Det bygger på gissningar skulle jag vilja säga, säger Kjellgren angående alternativa tillvägagångssätt åklagarna har presenterat under dagens förhandlingar.
Kjellgren menar att 23-åringen är trovärdig.
Gällande att 23-åringen säger sig ha tappat fokus på att han hade en kniv i handen:
- 23-åringen har en ganska svårartad ADHD, bipolärt syndrom och trotssyndrom även om det inte kommit fram något större i det här. Vi kan inte utgå från att 23-åringen i alla situationer fungerar som personer som inte har de här oförmågorna, eller hur de nu ska beskrivas.
- När två saker händer samtidigt hävdar jag att han har extremt svårt att hantera det här.
Kjellgren refererar till skriftligt material samt förhör med 23-åringen samt dennes mor. Kjellgren menar vidare att förklaringen kring att han skulle skära av ett filter på cigaretten är troligt. Kjellgren menar att 27-åringen inte ville bråka, men argumentera, med de misstänkta. Kjellgren menar att han 23-åringen ska dömas för oaktsamhetsbrott. Vållande till annans död och misshandel.
- Jag får lämna till domstolen om det går att döma 23-åringen med tanke på den gärningsbeskrivning som finns. Om det skulle bedömas uppsåtligt är frågan om det ska vara mord eller dråp. Jag hävdar att det bör dömas som dråp. Det är ett hastigt förlopp, det föregås inte av någon planering.
- Ska vi diskutera påföljden är det under alla omständigheter vad han än skulle dömas för ett fängelsestraff vid talar om. Vad det gäller mord, om vi börjar uppifrån, är utgångspunkten 14 år. Jag hävdar att det inte finns några försvårande omständigheter i fallet.
Snarare förmildrande, menar Kjellgren.
- Hur mycket man bör gå ner vill jag inte ange, säger Kjellgren och lämnar över det till rätten.
Gällande dråp är fängelsestraffet åtta år och han menar att man även bör gå ner för det. Skulle det röra misshandel och oaktsamhetsbrott lämnar han det till tingsrätten.