Konstmusik föll jag för när jag insåg att jag snarare än att lyssna, skulle vara. Då började klanger och toner röra vid mig och skapa känslor och bilder. Det handlar inte om att förstå musiken, inte heller primärt att njuta av den, utan att låta sig beröras. Låt mig ge er några bilder!
Med Vox Terminus av Fredrik Grahn öppnar sig en postindustriell ljudvärld dramatiskt. Verkets ödesmättade slut blir för mig som de sista andetagen för vår civilisation.
Cellisten My Hellgren för i "Birds for Company" (Mirjam Tally) en fascinerande dialog med en elektronisk stämma. Det låter verkligen som fåglar, men inte ljuvligt kvittrande sådana, utan starkt och envetet manande.
Mättade ackord i "To All Frequencies I can Not Sense" av Marta Forsberg målar för mig livets samtidiga monotoni och dramatik, som våra hjärtslag och andetag.
Verket "Friktion" för mig ut i öde landskap. Korpen skriker högt i skyn. Nattgammal is krasar under mina steg. Henrik Olssons ”slagverk” liknar en lekfull uppfinnares verkstad där alla slags ljud uppstår. Lisa Ullén som med Olsson komponerat stycket beledsagar med sparsmakade anslag på flygeln.
Charmerande är Ida Lundéns Tyskamossarnas sugluft, inspirerat av ett gammalt sviktande sugluftsharmonium. Instrumentet väcks till liv som av ett lekande barn och sedan, i glädjen över att trots sin skröplighet bli spelad på, tar Tyskamossens harmonium över och ”ger järnet”.
Ensemble GAHLMM är på turné som del i Föreningen svenska tonsättares 100-jubileum. Det är stort att vi får ta del av detta här i Norrbotten.