"Det är stimulerande att göra nytta"

Camilla Hansson är tillbaka i den trygga vardagslunken i Luleå efter tio veckors arbete i det oroliga Pakistan. I vanliga fall arbetar hon som konsulttekniker på IT-företaget Exait där hon ger support åt kunderna. Det är yrkeskunskaper som också är eftertraktade i ett internationellt perspektiv. I augusti fick hon ett telefonsamtal från MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap med en förfrågan om hon kunde åka till Pakistan och arbeta för FN:s livsmedelsprogram (WFP). I slutet av juli drabbades Pakistan av svåra översvämningar efter kraftiga monsunregn och WFP behövde förstärka sin organisation i landet. Extrem arbetsbelastning
Hon arbetade på WFP:s huvudkontor i Islamabad och hade till uppgift att koordinera och samordna flödet av inkommande IT-ärenden. Första månaden var tuff, med upp till 14 timmar långa arbetsdagar. - Det var fullt tryck hela dagarna. Folk stod på kö i dörren och telefonerna gick varma. Under de sista veckorna stabiliserades läget en aning då katastrofarbetet gick in i en annan fas, arbetsdagarna kunde kortas ner, säger Camilla Hansson. Camilla Hansson beskriver situationen i Pakistan som instabil och mycket komplex. Transporterna mellan kontoret och hennes bostad skedde med bil med chaufför från WFP. Hon fick inte åka taxi eller promenera i staden på grund av säkerhetsläget. Det finns uttalade hot mot FN i Pakistan, i vissa områden bedöms situationen som så osäker att internationella medarbetare inte får vistas där. - Man tycker att man är begränsad i sitt leverne, men de som bor där har varit tvungna att ändra sina liv, beskriver hon situationen för lokalbefolkningen. Rädslan begränsar livet
Rädslan för självmordsbombare och attentat gör att människor väljer att hålla sig mer hemma, berättar hon. De känner sig ofria och begränsade i sin rörelsefrihet. Camilla Hansson är pessimistisk när det gäller framtidsutsikterna för människorna som drabbats av översvämningarna. - Om man ser på Haiti så bor det fortfarande en miljon människor i tält efter jordbävningen. I Pakistan är det 20 miljoner människor som är drabbade, hur lång tid ska det inte ta innan de har ett normalt liv? Jag blir ledsen när jag tänker på framtiden för dem, säger Camilla Hansson. Var du inte rädd? - Innan jag åkte iväg funderade jag verkligen. Man får vara jätteobservant och skanna av läget. Även om man har lust att ge sig ut är det bättre att leva det isolerade livet av säkerhetsskäl. Islamabad är ändå förhållandevis säkert jämfört med andra regioner i landet, säger Camilla Hansson. Fjärde utlandsuppdraget
Det är inte första gången hon varit på uppdrag för internationella organisationer. Hon berättar att hon rest mycket. Första utlandsuppdraget var i Liberia 2005-2006 då hon jobbade som IT-tekniker på den svenska FN-campen. - Det är stimulerande att känna att man gör nytta, det är inte för ekonomisk vinning man gör det här. Det känns bra, man använder sina kunskaper för ett gott syfte, förklarar Camilla Hansson sitt engagemang. Under de dryga tre år som hon arbetat för Exait har hon varit på tre internationella uppdrag; till Centralafrikanska republiken, Georgien och nu senast Pakistan. - Det är jättefint av Exait att ge mig tjänstledigt. Sedan får mina kollegor dra ett tyngre lass då jag försvinner med kort varsel, säger Camilla Hansson. Hur känns det att ha fått priset "Jag bryr mig"? - Överväldigande. Jag har ju bara gjort mitt jobb, säger Camilla Hansson. Hemresan tog bara 14 timmar. Mentalt tar det längre tid att landa i Sverige efter ett intensivt utlandsuppdrag. - Det tar ett tag innan man landar i sin egen vardag.

"Det är stimulerande att göra nytta"

När telefonsamtalet kom var det inte självklart att svara ja direkt. Camilla Hansson åkte till Pakistan för att hjälpa till efter de svåra översvämningarna. Ett uppdrag som innebar arbete under hot.