"Det är som att få ett syskon till"

Föreningen Dasvedanja, vilket på ryska betyder "på återseende", har i sommar bjudit in 19 barn från Apatity i Ryssland. Flertalet är barnhemsbarn, några bor i fosterhem. De har rest med buss till Sverige för att få vistas en del av sitt sommarlov hos familjer i Norrbotten och Västerbotten.Fyra olika barn
Familjen Fredby på Björkskatan i Luleå har de senaste fem åren tagit emot fyra olika barn hemma hos sig. Nastja Petrova, 11 år, är här för tredje året i rad och stannar i två månader.- Det är som att få ett syskon till. Jag har alltid velat ha en syster och vi har kul ihop, säger Jessica Fredby, 15 år. Nastja har lärt sig några svenska ord, men i övrigt kommunicerar de med kroppspråk och en enkel ordlista.Tidigare år har Nastja delat rum med Jessica, men i sommar har hon fått en egen liten vrå på övervåningen med ett draperi som går att dra för. Hon trivs bra hos familjen och vill gärna komma tillbaka nästa år också. - Många tror nog att det är svårt att ha sommarbarn för att man måste hitta på så mycket aktiviteter. Men de flesta barn är nöjda med att cykla, bada och hänga med på det som familjen ändå skulle ha gjort, säger Åsa Fredby.Tänkte inte efter
Första gången de tog ett sommarbarn visste de egentligen inte riktigt vad de gav sig in på. - Vi tänkte inte efter så mycket i förväg. Vi hade pratat om fadderbarn, men valde sommarbarn, eftersom det ger en annan möjlighet till kontakt, berättar Leif Fredby.Han minns att den första pojken de tog emot till en början var väldigt reserverad. Han ryggade tillbaka om de till exempel försökte ge honom en kram. Sedan tinade han sakta upp under vistelsen.- Det är det som är så roligt med sommarbarn. Att få lära känna dem och att få visa dem hur det är att bo i en familj, säger Åsa Fredby.Samtidigt vill de att deras barn Jakob, 7, Jessica, 15, och Jesper, 17, ska få veta hur andra barn i världen kan ha det.- Det som kan vara krävande är att man måste se efter dem mer än sina egna barn, åtminstone första sommaren, säger Leif Fredby.Normalt familjeliv
Familjen hoppas att vistelsen hos dem ska hjälpa barnen att själva starta ett normalt familjeliv i vuxen ålder. Redan i tonåren måste de lämna barnhemmet och stå på egna ben.- Tyvärr är det väldigt många som inte klarar steget ut i vuxenvärlden, säger Åsa Fredby.Deras första sommarbarn, som var hos dem både sommar och jul under flera år, dök inte upp som planerat ifjol. Senare fick de veta att han hamnat i drogmissbruk.- Det kändes jättejobbigt. De här barnen blir ju lite som ens egna, säger Åsa Fredby tankfullt.Några av sommarbarnsvärdarna har försökt att få adoptera sitt sommarbarn. Det har gått i något enstaka fall, men är egentligen inte målet med sommarbarnsplaceringarna.Oroar sig för framtiden
- Som jag resonerar vill jag hjälpa dem till ett bättre liv i sitt eget land. Fast visst oroar jag mig för hur det ska gå för Nastja i framtiden, säger Åsa Fredby.Föreningen Dasvedanja ordnar också resor till Apatity två gånger per år. Både Åsa, Leif och barnen har i olika omgångar besökt de barnhem som föreningen stödjer. - Det är roligt att få hälsa på både sina "egna" barn och de andra barnen. Det är som att de lever upp vid besöken. Jag tror det är viktigt för dem att någon ser dem, säger Åsa Fredby.

"Det är som att få ett syskon till"

Tid, engagemang och ett öppet sinne. Det är det enda som krävs för att ta emot ett ryskt sommarbarn. - Syftet är att barnen ska få träna på att bo i en familj, så att de sedan klarar sig bättre ut i vuxenlivet, säger Åsa Fredby.