Det är tidig morgon när landshövdingen tar emot på länsstyrelsen. Om en timme ska han dela ut ett pris för bästa jämställdhetsarbete i Norrbotten.
Men först en intervju om vad han själv är beredd att göra för jämställdheten. Närmare bestämt för att minska utrymmet för oseriösa män att behandla kvinnor som handelsvaror.
Med i samtalet är Carina Diaz och Anna Forsberg på kvinnojouren Iris i Luleå.
Sven-Erik Österberg har läst Kurirens granskning.
– Om jag tar kontakt med regeringen, får jag hänvisa till din artikelserie? Den är bra för att den lyfter problemet, det ställs lite på sin spets, säger landshövdingen.
Han vet att det inte rör sig om något nytt fenomen.
– Jag funderat ganska mycket på det här, säger han.
Landshövdingen har tidigare mött medarbetare på kvinnojouren. Han säger att frågan diskuteras av sakkunniga inom länsstyrelsen. Dessutom känner han själv till flera fall där kvinnor flyttat till Sverige för att starta nya liv, men utsatts för isolering och andra kränkningar.
Vad tänker du om männen som gör såhär?
– Det är förfärligt. Vi vill ha ett samhälle som är till för alla, där vi har respekt för varandra. Jag saknar nästan ord för det här, det är ynkligt att bete sig på det sättet. Att sätta sig över en annan människa och utnyttja någon som står i väldigt stark beroendeställning. Jag tycker att det är ett väldigt grovt brott att bete sig på det sättet, säger Sven-Erik Österberg.
Kvinnorna får inledningsvis tvååriga uppehållstillstånd, en slags prövotid. Förhållandet med mannen är villkoret för att få stanna i landet. Oseriösa män har därmed en hållhake på kvinnor och deras barn: gör som jag säger, annars ser jag till att ni får lämna landet.
Kurirens granskning – och landshövdingens reaktion – handlar om just denna grupp. Inte om de tusentals personer från andra länder som årligen förenas med en partner i Sverige, i kärlek.
Länsstyrelsen i Norrbotten var, tillsammans med andra länsstyrelser, remissinstans för den statliga utredningen Kvinnor och barn i rättens gränsland. Ett förslag är att titta närmare på hur den så kallade tvåårsregeln kan ändras. Utredaren Eva Eriksson, före detta landshövding i Värmland, lämnade för två år sedan rapporten till regeringen.
Den blev en hyllvärmare på regeringskansliet.
– Vi har yttrat oss över utredningen och förutsatte att man ganska snabbt skulle titta på förslagen, säger Österberg.
Rapporten tar bland annat upp fenomenet att vissa män utnyttjar flera kvinnor i rad.
– Det ser vi ofta på kvinnojouren. Till exempel en man i länet som haft åtta olika kvinnor, säger Carina Diaz.
Hennes jour hade ifjol kontakt med 39 kvinnor från andra länder som utsatts för kränkningar av svenska män. Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer och tjejjourer uppger att deras jourer totalt hade kontakt cirka 450 kvinnor förra året.
Sedan finns ett mörkertal. Till exempel Sirirat, en av kvinnorna i Kurirens granskning, som lever under samhällets radar.
– Jag har ingen annan uppfattning än Eva Eriksson: att det behövs en fördjupad utredning. Det är svårt att på studs säga om det finns någon möjlighet att blockera män med återkommande beteende. Det är komplicerat men vore i högsta grad önskvärt att sätta stopp för det, säger Österberg.
En av kvinnorna i artikelserien, Nantida, slängdes ut på gatan av en man i Bodens kommun. Hon fick kalla handen av socialtjänsten, som därmed bröt mot socialtjänstlagen. Trots att Socialstyrelsen ifjol kom med utbildningsmaterialet Ensam och utsatt, riktat till anställda som möter kvinnor i Nantidas situation.
Kan du agera för att socialtjänsterna ska höja kompetensen?
– Jag ska inte gå utanför mina befogenheter och säga för mycket. Men jag ska prata ordentligt med dem hos oss som jobbar med det här, jag är inte detaljinsatt. Finns ett regelverk och instruktioner från Socialstyrelsen så är det väldigt viktigt att var och en följer upp det i arbetet. Instruktionerna har kommit för att det finns ett behov, säger Sven-Erik Österberg.