"Det är ett rop på hjälp"

Engagerad och frustrerad. Före detta fritidsgårdsföreståndaren Gustav Uusihannu tror stenhårt att våldet och skadegörelsen bland dagens ungdomar har sin förklaring i bristen på fritidsverksamhet. - Karl Petersen sa i någon tidning att ungdomarna måste göra mer själva. Men det är inte ungdomarnas fel att det blivit så här. Det satsas alldeles för lite resurser på dem, säger han.

LULEÅ2007-11-09 01:45
Mariana Vnuk
Hertsön hösten 2007. Vi läser om misshandel och rån. Vandalisering av busskurer och 10-20 krossade rutor på badhuset och skolan. I samtliga fall misstänks ungdomar ligga bakom dåden. Ungdomar som fortfarande går i skolan. Hertsön hösten 2007. Skolan har slutat för dagen och än är det många timmar tills fritidsgården öppnar. För en del skolungdomar känns det trist att bara åka hem och alternativet är att hänga runt centrum, kanske inne på Gallerian. Om det inte vore för sporthallen. Hertsön hösten 2007. Klockan är halv fyra och det liksom kokar nere i sporthallen. Skolan har stängt för dagen men tack vare HIF, Hertsö idrottsförening, är sporthallen öppen och full av aktivitet. Ett 30-tal ungdomar spelar basket, fotboll, hoppar studsmatta. De flesta har för stunden samlats i ett led från mittcirkeln. Under en av basketkorgarna har de placerat en studsmatta och i tur och ordning tar de sats mot mattan och flyger mot ringen i ett försök till dunk. En del har mössa och jeans. Andra har bytt om till träningskläder. Här gör man som man vill. Hur länge man vill. Tar tag i saken
Mitt bland alla ungdomar sitter Gustav, 21 år. Han pekar på ungdomarna och säger:- Här är ett exempel på att ungdomarna verkligen tagit tag i saken och gjort något själva. Hälften av sakerna i hallen har de köpt in själva med hjälp av det aktivitetsstöd de fått genom sin förening, HIF. Svårare än så här behöver det inte vara.Men att det löst sig så smidigt i Hertsöns fall menar Gustav beror på lyckliga omständigheter. Mycket av verksamheten bygger på att det finns en vuxen som kan låsa upp hallen och hålla koll så att ingen gör illa sig. En frivillig och oavlönad vuxen. En sådan som Gustav. För lite aktiviteter
- Jag är övertygad om att den här vålds- och skadegörelsespiralen hänger ihop med att ungdomarna inte har något att göra eller någonstans att vara på fritiden. Behovet av till exempel fritidsgårdar är kanske det dubbla än det man har att erbjuda idag. Vart ska de som inte håller på med någon föreningsverksamhet annars hänga? På Gallerian? säger Gustav. Han menar att det finns för lite resurser, att det satsas för lite och att man måste se till behovet på den specifika platsen.- Det går inte att jämföra hur det var för några år sedan eller titta hur de har det i Boden. På ett ställe kanske det enda som behövs är hockeyrinkar medan behovet är ett helt annat till exempel här. Inga ungdomar i fullmäktige
- Gurra, Gurra, får jag slå en framåtvolt? Bara en!Killen framför Gurra hoppas innerligt på ett jakande svar men Gustav är stenhård.- Nä, vi har ju pratat om det där. Ni kan skada er. Det märks att killen har respekt för Gustav, även fast han gör ett halvt försök att hoppa ändå. Och det är inte särskilt svårt att förstå att en sådan som Gustav betyder mycket för killarna och tjejerna i sporthallen. Frågan är vad som skulle hända om det inte fanns en sådan person.- Jag känner mig engagerad, jag känner ansvar. Men till slut orkar man inte. Om det inte visas mer uppskattning, tillsätts mer resurser, säger han och fortsätter:- Kommunen säger säkert att det går att söka pengar. Men varför händer det inget då? Är det för krångligt eller? Det är inte ungdomarnas fel att det är så här. Så vitt jag vet sitter det inga ungdomar i kommunfullmäktige. Stängt på dagarna
Som före detta fritidsgårdsföreståndare, brukar han med jämna mellanrum svänga förbi skolan för att se hur alla har det. På senare tid har han dock upplevt det som jobbigt. Samma ungdomar som förr varje rast spelade pingis på fritidsgården, stökar nu till det. När han själv gick ut nian för sex år sedan var fritidsgården öppen på rasterna och det fanns pingisbord i uppehållsrummen. I dag är fritidsgården stängd dagtid. Men det finns ett elevfik som delar ut kortlekar och så finns det bänkar. Massor av bänkar att sätta sig på i korridorerna.- Det är precis samma sak när det gäller skolans rastverksamhet som verksamheten efter skolan. Det är för ensidigt. Och visst, en del klarar av att sitta på den där bänken varje rast men andra inte och då blir det kanske klotter och sparkar i dörrar. - Vi har ju skolplikt, ungdomarna tvingas att vara i skolan och då är väl det minsta man kan erbjuda en kvalitativ rastverksamhet. Annars blir det ju en kultur. Man lär sig att sitta där på bänken och sedan sätter man sig på Gallerian på kvällarna och så gnäller de vuxna att de inte vågar gå och handla för att ungdomarna sitter där. Gustav tror dock att våldet och skadegörelsen faktiskt kan ha en mening. - Man skulle kunna se det som ett rop på hjälp. Något måste göras. Jag har tagit upp Hertsön som ett exempel men det hade lika gärna kunnat vara någon annanstans. Någon annan stadsdel.Hertsön hösten 2007. Sporthallen har öppet sex dagar i veckan. Från skolans slut tills fritidsgården öppnar. Under just den här kvällen har 50 personer kommit och gått. Cirka 20 tjejer och 30 killar. En tredjedel av dem är aktiva i någon idrottsförening. Resten är de som annars skulle ha hängt hemma. Eller kring Gallerian på Hertsö centrum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!