Dörrklockan till lägenheten är original från 1929. Ett
oemotståndligt vackert vred som får hela tamburen att klinga. Lika livfull och tjusig är den snart 70-åriga kvinna som öppnar dörren och försöker hålla den otåliga hunden tillbaka.
I pappas orkester
Gunilla Ask insisterar på att få bjuda på kaffe. För att hon själv ska bli mindre nervös. Sen flyter samtalet på lätt och ledigt i den ljusa och luftiga lägenheten. Hon vill inte framstå som någon hjälte.
- Jag är en vanlig, simpel amatör som älskar det jag gör. Musiken har verkligen förgyllt min tillvaro. Det är en ynnest att få vara musikalisk.
Musiken har följt henne hela livet och hon är tacksam över de möten med duktiga musiker hon haft. När hon var 14 år började hon spela i sin pappas orkester Tone Stars i Boden. På den tiden fanns det bara en till kvinnlig saxofonist som Gunilla känner till. Gunilla hade möjlighet att få stipendium för att utbilda sig i Stockholm och även förfrågningar från band i Italien. Men hon ville stanna i Boden. Och hon blev inte direkt tvingad hemifrån eftersom hennes pappa ville att hon skulle vara kvar i orkestern.
- Han var väl lite egoistisk, skrattar hon. Men det har aldrig varit viktigt för mig med karriär och pengar. Jag har prioriterat kärlek, närhet och familjen.
Opererade bort lunga
I 20-årsåldern föddes första dottern Anette och under graviditeten drabbades Gunilla av en lungsjukdom som gjorde att hon fick operera bort en halv lunga. Hon var liten och späd och hon råddes att sluta med spelandet. Först 15 år senare mötte hon en läkare som sa att "det bästa man kan göra är att blåsa".
Sen dess har hon blåst. Fortfarande med samma munstycke hon använde när hon var 14 år. Och hon spelar på den saxofon hennes far hade när han gick bort 1977. Det låter inte som "jag" med något annat, förklarar hon.
- Jag har en fin ton tror jag. Den kommer härifrån, säger hon och pekar på huvud och hjärta.
All musik är en förlängning av personens själ och hjärta. Och kvinnor låter på ett eget sätt, tror hon.
Ersnäsrevyn
Nu är hon aktuell i Ersnäsrevyn som är inne på sitt 27:e år. Själv kom hon med för tio år sen och gänget har kommit att betyda mycket både socialt och musikaliskt.
- Det är ett jäkla härligt gäng, säger hon kärleksfullt.
Det här året är det bara Gunilla Ask kvar av de musiker hon spelat med från start. Några har tagit paus och nyligen gick pianisten Sandor Berglund bort. På begravningen spelade Gunilla Ovan regnbågen.
- Vi känner hans närvaro på scen när vi spelar i revyn.
Livets väg
Musiken har varit det centrala i Gunilla Asks liv. Men annars har det slingrat sig förbi olika butiksjobb, konstutbildning, teater, en undersköterskeutbildning vid 46 års ålder och slutligen åter till butik. För fem år sedan gick hon i pension och nu längtar hon efter att hennes tio år yngre man också ska bli ledig så de kan börja göra mer saker tillsammans. Stugan i Mjöfjärden betyder mycket. Men det viktigaste i livet är mina barn, barnbarn och familj.
Livet blir som det blir. Gunilla Ask ångrar ingenting. Ändå utbrister hon skämtsamt:
- Jag kanske har valt helt jäkla fel. Jag skulle nog ha blivit kirurg!