På väskan har Mykola Shykula ett fastnålat band i blått och gult, de ukrainska färgerna. Totalt samlade han in 55.000 kronor till demonstranterna, som skulle gå till hjälmar, sköldar och skor. Han tycker det känns konstigt att inte vara i Ukraina när historia skrivs, sista gången han var där var januari. I maj bär det av igen.
– Men jag tror inte att jag skulle vara till hjälp genom att vara på plats, jag gör mer nytta här, genom att hjälpa ekonomiskt.
Stämningen bland ukrainare och ryssar i Luleå och Norrbotten är splittrad.
– Jag försöker att inte sitta och övertala någon ryss om vad som är rätt och fel, vi pratar om det ganska ytligt för att inte bli ovänner. Den risken finns alltid.
På dagen för intervjun sitter USA, EU, Ukraina och Ryssland i Genève och förhandlar om situationen. Ryssland väntas ställa krav på högre självstyre för östra Ukraina. Läs mer om utvecklingen på Kurirens utrikessida.
–Mötet är bara ett sätt för Ryssland att förlänga processen, det viktigaste nu är inte sanktioner, det är att ukrainare i Ukraina vaknar och är tydliga med att de vill ha sitt eget land.
Mykola Shykula följer nyhetsrapporteringen dag för dag och har kontakt med vänner i hemlandet. Hans mamma och bror bor i västra Ukraina nära polska gränsen.
– I januari var det spänt. Nu när det är närmare kriget känner jag mig på ett konstigt sätt mer avslappnad. Det är dags för EU och USA att sätta in ordenliga ekonomiska sanktioner mot Ryssland.