"Det är bara en för varingsplats"

Norrbottens-Kuriren har under en tid samtalat med ett antal missbrukare och före detta missbrukare som har erfarenheter från Hammarbakken. Ingen vill ställa upp på bild eller med namn men kritiken är samstämmig:Tiden i Sunderbyn är bortkastad.En man i 30-årsåldern som vi kan kalla Anders, med många år med missbruk bakom sig, tror att en tid på Hammarbakken i stället ger motsatt verkan.- Man färgas av miljön. Jag var i jättedålig form när jag kom dit och var ganska motiverad eftersom jag mådde så dåligt. Men man faller snabbt in i den sinnesstämning som råder där man är och är det då okej att småhatta, luras och ljuga, gå bakom ryggen och stoppa i sig grejer, så blir det snabbt okej även för mig, säger han.Det går helt enkelt inte att motstå, konstaterar han. Fritt fram att ta droger
- Det är ju det jag har gjort i hela mitt liv. Så det är svårt att ha den viljestyrkan att "det här tycker jag inte är okej för mig" och säga det till gamla rävar som kanske har varit där i åtta-nio månader.Enligt Anders blir det fritt fram med droger när personalen går hem vid niotiden på kvällen. Under de månader han behandlades ute i Sunderbyn så fanns det till och med en person som bodde på hemmet som sålde narkotika.Drogtesterna kringgick de enkelt med olika metoder, berättar han.- Det var ingen som ville sluta droga där. Hela dagarna är ju bara dötid och man ligger bara i soffan och tittar på TV. Det är ingen grupp och man tar inte sig vidare på något sätt. Det blir bara samma gamla sak som man gör i missbruket, umgås med missbrukare och inte göra någonting.Bara förvaring
Anders tror inte alls på Hammarbakkens fria behandlingsform. - Den här knarkarmentaliteten och glorifieringen är kvar i allra högsta grad och det är det som är avgörande. Och det råder en stämning "nu ska jag ta det lugnt en stund, sedan ska jag ut och missbruka igen", säger han.Han tycker också att det är alldeles för få träffar med personalen.- Det är bara en förvaringsplats. Det är allmänt känt bland missbrukare, säger en annan manlig missbrukare.- Man åker bara dit och vilar upp sig. Sedan är det ut på gatan igen. De till och med avrådde mig på "soc" att ta Hammarbakken om jag ville ta tag i mitt liv.Bort från gatorna
Han tror att en plats på behandlingshemmet i Sunderbyn är ett sätt för kommunen i samråd med polisen, att få bort missbrukarna från gatorna. - Det blir dyrare för kommunen att ha oss på gatan än att skicka oss till Hammarbakken. Det är verkligen inte att ta tag i problemet.Flera missbrukare hänvisar i stället till behandlingshem, bland annat Alfa-gruppen i Öjebyn, som använder sig av den så kallade Minnesotamodellen. - Här kommer man till insikt med sitt drogproblem, säger en missbrukare som i dag är färdigbehandlad på ett sådant behandlingshem någonstans i Sverige.- Vi sitter i grupp hela dagarna och har aktiviteter fram till halv tio på kvällen. Då blir det som ett gruppsamvete, "det här tycker vi inte är okej". Behandlingen är över för Anders när den här intervjun görs och han hoppas att det innebär en nystart på en framtid som är positiv.Eftervård
- Man släpps ju inte bara vind för våg utan jag har elva månaders kontrakterad eftervård och så fort den inte följs så höjs ett finger, berättar han.I stället för som efter en tid på Hammarbakken fortsätta med det destruktiva livet.- Det blir ju väldigt fel när en människa kan sitta ett år och ordna upp sitt liv på utsidan och binda kontakter. För att sedan gå ut och missbruka ännu mer och ännu hårdare. Och göra det på skattebetalarnas pengar, om och om igen.

"Det är bara en för varingsplats"

Tung kritik riktas mot Hammarbakkens behandlingshem. Ett antal personer som behandlats i Sunderbyn berättar om en tillvaro där viljan att sluta med droger slås i spillror. - Det är bara en förvaringsplats, säger en missbrukare.