Deras ridvägar korsades - nu lever de sin dröm

Efter en tid med regn, snö eller kyla ler äntligen vädergudarna mot Norrbotten. Den här dagen är det nio minusgrader och snön hänger fint i träden intill Lars Berg och Britt-Marie Halmetkangas hus i Bjurå.
– Det känns så härligt att äntligen få uppleva det här vädret, säger Lars Berg. 
De träffades i samband med en kurs i westernridning och har nu gjort verklighet av en gemensam dröm. Tre av hästarna är utbildade i just den här formen av ridning. I den fjärde spiltan står Gull-Tor, en robust norsk nordlandshäst som får vara packhäst på längre äventyr. 
– Vi letade efter något eget och så fann vi det här stället. Här finns ju både skog, mindre vägar och en del stigar, säger han. 
Det är många år sedan det fanns djur i ladugården. Nu lyser det åter i den lilla längan. Att det blev just Bjurå var en tillfällighet. Lars Berg växte upp i Råneå och hans familj drev bensinstationen i Niemisel i cirka 20 år. 
– Vi har ju båda kopplingar till den här bygden. Min mormor bodde i Forsträskhed och jag tillbringade också mycket tid hos en moster i Ängesträsk när jag växte upp, säger Britt-Marie. 
De berättar om bybor som har varit glada och hjälpsamma. 
– Vi känner oss välkomna. Vår granne Sune låter oss ha hästarna på hans mark. Han har varit jättesnäll från dag ett, säger Lars. 
Han blev färdig hovslagare 2019 och jobbar runt Luleå men gör även avstickare till Jokkmokk och malmfälten. 
– Jag tycker verkligen om det. Jag tänker nog ”att jag inte kom på det här tidigare”, säger han och skrattar. 
Nu är tanken att kunna erbjuda turer för människor som är nyfikna på att uppleva ridning i skog och mark. 
– Jag får energi av det. Jag är glad i en hel vecka efter att vi har haft besökare här, säger han. 
När de två träffades hade han redan köpt en häst för att lära sig westernridning. 
– Jag brukar säga att när jag var barn lekte jag cowboy och sen hade jag ett uppehåll på fyrtio år, säger han. 
Även Britt-Marie Halmetkangas känner att westernridning är något för henne: 
– Jag har ridit på ridskola när jag var barn och har också haft häst sedan tidigare. Det här blir ett lite annat sätt att rida, en friare stil.
I slutet av hästhagen rinner Bjuråälven förbi. Under natten har en räv gått längs älvens snötäckta is. 
– Att rida ut så här gör ju att man får uppleva naturen, det är härligt, säger hon och rättar till hatten.