Videon är inte längre tillgänglig
Det är Lulespexet som tar ett omtag, mer än en gång dessutom.
Årgång 26 av spexet har genomfört sitt genrep och har premiär på lördag. Elva föreställningar blir det, en del i Luleå och andra i Stockholm, Vasa, Finland, samt Umeå.
Det står att läsa i historieskrivningen att den holländske sjöfararen Jacob Roggeveen, på själva Påskdagen 1722, siktade en gudsförgäten ö längst ute i Stilla havet. Han döpte ön till Påskön. Den beboddes då redan av andra och överallt på ön låg kolossala stenskulpturer.
Lulespexet håller sig någorlunda till historien. Och ibland, när publiken lägger sig i såsom den gjorde på genrepet på torsdagen, så drar det iväg ordentligt.
Början är européernas intåg, eller landkänning, om man så vill.
– Det finns mycket forskning men ingen vet exakt vad som hände. Vi visar hur Påskön gick från rik kultur till utdöende kultur. Ett ohållbart samhälle, säger producenten Per Gunnvard. I hållbarhetsfrågan finns också klon till eftertanken.
– Vi blir mer och mer medvetna om att resurserna tar slut, nu berättar vi hur Påskön fick slut på sina, säger han.
Karaktärerna är tämligen riktiga, men det dyker upp personer i fel århundrade.
– Vi håller oss till sanningen, med en tvist ovanpå, beskriver Louise Sehlstedt, PR-ansvarig.
Ensemblen består av 54 personer. Orkestern har tagit plats längst fram bland publikraderna. Genrepet startade som det ska för att kunna bli en succé: nämligen i mörker. Det blev strömavbrott. Oregisserat.
Lys då!, uppmanade någon i bänkraderna allt medan direktören Gunnvard spanade ut från scenen.