Lignellska huset, Hertsögården och Lulsundet är små boenden där man inte lyckats hitta lösningar som personalen är nöjd med. De är alla små enheter med 18-22 platser.
– Det är svårt med ett så litet boende, vi är egentligen för få huvuden. Nu arbetar alla varannan helg och jag kan inte begära mer. Men jag vill inte uttala mig för personalen, säger enhetschefen Birgitta Risberg på Lignellska.
Jessika Perdahl jobbar där.
– Vi är inte nöjda, vi har ju långpassen och det känns som jag fortfarande har delade turer. Men lösningen med nattjobb var ännu sämre. Det handlar ju om att vi är för få skallar för att det ska fungera, säger hon.
Men även på större boenden som Sundsgården och Midskogen är missnöjet utbrett. En del tvingas arbeta nattpass mot sin vilja eller tvärtom – de som valt att enbart jobba natt tvingas ut på dagtid och förlorar både lediga dagar och lön.
På vissa enheter införs långpass med tio timmars arbetstid förlagd under tolv timmar med två raster.
Men det finns andra exempel. På Storstigen är enhetschefen Åsa Heikkilä nöjd och tror att personalen är detsamma.
– Vi har ju en egen lösning som personalen röstat fram. Vi har extra helgpass samt ökat grundbemanningen med hjälp av våra vikariepengar. Därmed får vi reda oss själva vid frånvaro, säger hon.
Johanna Nuukusjärvi jobbar på Storstigen.
– Det är för tidigt att säga vad vi tycker, vi har bara hållit på i en månad. Vi tittade ju runt på de andra husen och vi
ville inte ha långpassen eller integrerad natt. Då fick vi rösta fram denna modell själva, säger hon och tillägger:
– Vi gör ju två-tre extra helgpass per år. Det är ju inte optimalt att jobba mer än varannan helg men det är skönt att slippa delade turer.