Bangården i Luleå sträcker sig från övergången vid Trafikverket ända ner till Malmhamnen.
– Så det är inte bara vi på Vy tåg som håller till här och problemen med obehöriga på bangården verkar vara större neråt Malmhamnen, säger Stefan Linder.
Han beklagar den tragiska dödsolyckan för en månad sedan då en 17-åring som klättrade på ett tåg omkom efter att ha fått ström i sig. Även om det inte handlade om något av Vys tåg, så berör det honom starkt.
– Det var jättetråkigt och känns meningslöst att det ska behöva hända.
Han betonar att det inte var ingen engångshändelse att obehöriga var på bangården.
– Det är ett återkommande problem. Det är en risk de utsätter både sig själva och vår personal för. Framförallt om de gömmer sig, så att man riskerar att inte få syn på dem.
I perioder förekommer det mycket klotter på Vy tågs fordon. Förutom att klotter är en onödig kostnad, så tar klottrare tar en stor risk menar han.
– Ja, givetvis. Så länge de står på en plattform är risken inte så stor, men börjar de klättra eller ge sig ut på spåren är det direkt livsfarligt. Vi ser ju ibland att de har klottrat på fordon som inte står vid plattformen, utan att de måste ha varit ute på spåren.
Personalen rapporterar regelbundet om personer som har genat över spåren. Det är något som de ofta tar upp, eftersom det blir ett arbetsmiljöproblem.
– De är medvetna om det här och är därför observanta. På Vy tåg har vi inte drabbats av några tillbud. Men det är ändå en olustkänsla att veta att det rör sig människor på spåren. Man är rädd att köra på någon. Det är både livsfarligt och förbjudet att vistas på spåren.
Hans Eriksson, lokförare Vy tåg, ser ofta turister som vill filma och fota malmbanan och tågen.
– Det är obehagligt om det står folk där som inte förstår bättre. De hänger alldeles vid spåret och ibland får man bromsa ner och tuta för att de ska maka sig därifrån.
Lovisa Hannu jobbar som växlare på bangården ser också ofta obehöriga på området.
– Senaste i morse var det en, berättar hon.
Ofta är det personer som saknar bostad och försöker ta sig in i någon av nattågsvagnarna för att sova på vintern. När tåget börjar röra sig under växling tar de sig ut igen på samma ställe.
– De rör sig mellan vagnarna där man inte ska gå och då vet man inte var man har varandra.
Att klättra på vagnarna är livsfarligt, men Vy tågs fordon är konstruerade så att man inte ska kunna komma upp på dem. Det är annorlunda med godstågen.
– Jag har jobbat på järnvägen i 40 år och runtom i Sverige händer det med jämna mellanrum att någon bränner ihjäl sig. Oftast är det ungdomar som tar sig upp. De tänker inte på hur farligt det är, men får du i dig 16000 volt så har du i princip ingen chans att överleva, säger Lars Eriksson.
– Jag hade ingen uppfattning om hur farligt det var innan jag började jobba här. Det är svårt att ha respekt för något man inte ser och man ser ju inte strömmen, säger Lovisa Hannu.
Det bästa hade varit om man hade kunnat stänga ute alla obehöriga från området med staket, enligt Linder, men han tror det är en omöjlighet att göra det helt tätt.
Nu finns det ett tillfälligt staket längs den mest kritiska sträckan mellan stationsbyggnaden och bommarna över Lulsundsgatan. Till sommaren har staketet stått där i två år.
– Vy tåg har krävt att staketet ska bil permanent, men baksidan av avregleringen är att det är så många aktörer inblandade. Trafikverket äger spåren, Jernhusen äger stationsbyggnaden och Luleå kommun äger marken runtomkring. För att få upp ett staket som förhindrar spårspring behöver alla komma överens.
Torbjörn Granström, förvaltare på Jernhusen, vill också se ett permanent staket.
– Det fungerar inte med ett provisoriskt. Men vi måste komma överens med kommunen och Trafikverket.
Roger Söderström, underhållsingenjör vid Trafikverket, håller med om att staketet måste bli permanent.
– Men det är ingenting vi kan besluta om i det här fallet för det är inte vår mark. Det är Jernhusen och Luleå kommun som äger och förvaltar det tillfälliga staketet och har beslutanderätten om det.
– Vi på kommunen har varit med och beslutat om att det ska vara ett stängsel vid tågstationen i Luleå och kommit överens om att vi börjar med ett tillfälligt stängsel för att se var placering och portar passar bäst innan det blir en permanent lösning. När det gäller den permanenta lösningen hänvisar jag till Trafikverket och Jernhusen, säger Helena Sjaunja vid stadsbyggnadsförvaltningen.