De siktar på en riktig höjdarresa

Sebastian Blom och Pär Geibrink, båda 17 år, ville göra något kul som projektarbete innan de nästa år tar studenten från friluftsgymnasiet i Luleå. De hörde sig för bland tidigare friluftselever och kom i kontakt med några som gett sig på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. De bestämde sig dock för att ta det steget längre.Måste vänja kroppen innan
I dag packar killarna färdigt
sina väskor och hoppar på tåget
söderut för att bestiga Alpernas högsta berg.- Det känns overkligt. Nu sitter vi här i Sverige och planerar, och på fredag sitter vi där i vårt tält och äter frystorkad mat,
säger Pär Geibrink.Interrailkortet är köpt och resrutten bestämd. Från Luleå tar det 44 timmar att via Danmark och Schweiz komma ner till Chamonix. Fredagskvällen tänker killarna ägna åt att snacka med folk på campingen och samla in tips. Dagen efter tar de linbanan upp en bit för att acklimatisera sig.- Vi tillbringar någon dag där uppe för att vänja kroppen vid luften och höjden. Det är mycket påfrestningar då det är så pass högt uppe, därför måste man öva sig innan, säger Pär Geibrink.Det är olika från person till person hur kroppen reagerar. För en del är det inga problem, medan andra drabbas av yrsel och huvudvärk. De har dock fått tips om att verkligen ägna tid åt acklimatiseringen för att inte tvingas vända på grund av höjdsjuka.- Sedan är det bara att av-
vakta och vänta in bra väder för att börja tvådagarsturen upp mot toppen, säger Sebastian Blom.Glaciär med djupa sprickor
Killarna har valt en så kallad normal route och kommer att tillbringa en natt i en hytt på 3.800 meters höjd. Det finns också möjlighet att stanna redan vid 3.100 meters höjd, men de siktar på den högre för att gå så mycket som möjligt första dagen.- Vi vill inte behöva jäkta dag två. Det är säkrare att börja
tidigt, innan solen går upp och tinar upp bergssidan. Det är mindre risk för ras då, säger Pär Geibrink.Ett av de farligaste partierna består av en ravin där lösa stenar kan komma flygandes. Killarna håller med om att det känns
något läskigt, men mest bara spännande.- Bara man tar det lugnt och inte stressar på, säger Pär Geibrink.De sista 1.000 höjdmeterna upp till toppen består av glaciär, något som är helt nytt för killarna. Den biten kommer alla i gruppen att sitta hopknutna med varandra.- Det känns både farligt och spännande. Det finns djupa sprickor som man kan ramla ner i. Men vi är inte de första som gör det här, så de vet ju hur man ska gå, säger Sebastian Blom.Gott om tid
Han menar att man måste ha respekt för vädret, man kan inte knata på i vilket tillstånd som helst.- Det lönar sig inte att chansa, det är bättre att ta det säkra före det osäkra. När det är så pass högt uppe kan vädret slå om snabbt så det är ingen idé att planera. Det kan spöregna ena stunden för att sedan bli strålande sol, allting är beroende av vädret, säger Pär Geibrink.Killarna berättar om några andra friluftselever som gett sig på Mont Blanc, men tvingats vända 45 höjdmeter från toppen på grund av dåligt väder.- Men vi har råd att vänta in bra förhållanden och kan göra flera försök. Det skulle kännas riktigt surt om vi inte kom upp. Men det får man i så fall bearbeta efteråt och kanske göra nya försök senare. Berget står ju kvar, säger Pär Geibrink.Ständigt nya utmaningar
Om killarna nu klarar Mont Blanc känns nästa mål inte allt för långt borta. Världens högsta berg, Mount Everest, vore med sina 8.848 meter det ultimata äventyret.- Det känns inte som en omöjlighet. I så fall satsar man på att göra det någon gång inom sin livstid. Sen om det blir om tio år eller om 30 år... säger Sebastian Blom.- Fast det är en bra bit dit. Det är inte som att man hoppar från Mont Blanc till Mount Everest på en gång. Det är många trappsteg däremellan, säger Pär Geibrink.Att komma upp blir bonus
Killarna menar att Mount Everest ligger på en helt annan nivå, inte bara rent prestationsmässigt utan också när det gäller pengarna. Resan för att bestiga Mont Blanc går på runt 9.000 kronor för killarna, medan Mount Everest kan kosta upp till en miljon kronor att bestiga.- Men visst vore det härligt att befinna sig på den högsta punkten och veta att nu kommer jag inte längre, säger Sebastian Blom.De menar dock att det inte bara är att klättra högt upp på berg som är tjusningen, utan också att uppleva naturen runt omkring.- Det är inte metrarna vi jagar, utan själva totalupplevelsen.
Resan i sig är ett äventyr, säger Sebastian Blom.- Om vi nu kommer upp blir det som en bonus, fyller Pär Geibrink i.Killarna säger att de alltid kommer att resa, testa på nya saker och utmana sig själva. De menar att det är tråkigt att vara på samma plats hela tiden.- Hela resan genomsyras av det tänket vi har. Att saker inte ska vara förutsägbara, att det är kul att inte veta vad som kommer att hända, säger Sebastian Blom.