Mona Hansson och Robert Lundströms dotter är 28 år, hon är diagnostiserad med autism med en lättare utvecklingsstörning.
– Mentalt är hon som en fyra- eller femåring, säger storasystern Sandra Lundström.
Sedan i oktober förra året bor dottern på Per Hindersa gruppbostad i Luleå. Det är ett boende för funktionsnedsatta personer som är i behov av stöd dygnet runt. Men familjen upplever att hon inte får i närheten av det stöd hon behöver.
– Hon får ingen aktivering och då går hon in i sig själv, hon blir deprimerad. Hon sitter bara rakt upp och ner hela dagarna. Hon har gått upp flera kilon för att hon bara sitter still. Hon behöver personal som har kunskap om autism. Gissa om man får ångest av att lämna henne där, säger mamman Mona Hansson.
Familjen upplever att de inte får något konkret svar när de framför sina synpunkter.
– Personalen tror nog att vår dotter klarar sig bättre än hon gör. Jag har förklarat och pratat med dem gång på gång men det blir ingen skillnad. Från kommunens sida säger en att det ska bli bättre och en annan att vi ska släppa taget. Kommunen kan inte tillgodose vad lagen säger om funktionshindrade, säger Mona Hansson.
I och med dotterns autism behöver hon struktur och planering.
– Ibland när vi kommer dit vid 15.00-tiden sitter hon fortfarande i pyjamas i sitt rum. Personalen säger att hon inte vill göra saker, men det är för att det krävs planering och struktur. I och med att hon inte får någon aktivering på boendet tar vi hem henne på helgerna. Då säger personalen att de inte hinner knyta någon kontakt med henne för att hon aldrig är där, men vad gör de hela veckorna då? säger pappa Robert Lundström.
Dottern behöver hjälp steg för steg i vardagen.
– Om man säger åt henne att dra på sig byxorna så gör hon det. Men för att hon ska dra upp gylfen och knäppa knappen måste man säga det också, annars gör hon inte det, berättar systern Sandra Lundström.
Monica Wiklund Holmström, områdeschef för kommunens gruppbostäder, säger att hon inte visste hur familjen upplevde situationen.
– Det känns inte alls bra att höra att familjen känner såhär. Jag är jätteledsen över att jag inte nåtts av den här informationen. Klagomål ska i första hand gå till enhetschefen på det aktuella boendet, därefter kan det gå vidare till mig om det behövs. Men jag hade ingen aning om det här, säger hon.
För den som flyttar in på boendet upprättas en genomförandeplan.
– Genomförandeplanen är till för att planera och strukturera vad brukaren vill och behöver. Det är ett individuellt arbetsverktyg, säger områdeschef Monica Wiklund Holmström.
Familjen upplever att det inte finns nog med personal för att dottern ska få aktivera sig varje dag. Hur ser det ut med bemanningen på boendet?
– Det finns en god grundbemanning. Vi planerar bemanningen efter planerade aktiviteter och genomförandeplanerna. Det ska inte uppstå några överraskningar.
Monica Wiklund Holmström menar att omhändertagandet måste fungera.
– Vår uppgift är att tillgodose individens önskemål och behov för ett gott liv. Den enskilde ska känna sig trygg med det bemötande den får. Jag jobbar jättemycket med bemötande med mina enhetschefer.
Enhetschef Åsa Jonsson uppger att hon på grund av sekretess inte kan ge mer svar än Monica Wiklund Holmström gjort.