"Beväpnade soldater som ingen kan se. Nergrävda i jorden, osynliga. Som väntar och väntar på att en fot ska trampa på dem."
Ur Henning Mankells bok Eldens hemlighet. Skriven till minnet av en ung afrikansk flicka som dödades av en mina.
Faktum är att omkring 20.000 människor dödas eller lemlästas av landminor varje år enligt Unicef. Särskilt utsatta är lekande barn.
En mina är traditionellt sett konstruerad för att orsaka lidande för fienden, inte för att döda. Men den laddning som sliter av armar och ben på en vuxen dödar ofta ett barn.
- En liten personmina är inte mycket större än en snusdosa, max 200 gram sprängmedel. Kliver man på en sådan är allt under knät borta, i bästa fall. Och då menar jag borta. Barn har sina viktiga kroppsdelar närmare minan och därför dör de, säger Per-Arne Bergström när Kuriren träffar honom på lördagen.
Han har varit minröjare i mer än ett decennium. Nio år i Kambodja, ett år i Laos och ett och ett halvt år i Etiopien och södra Sudan.
Det senaste året har han varit i norra Irak, Kurdistan. Han landade i Sverige i fredags och kommer att flyga tillbaka till Irak på onsdag. Ett hektiskt schema.
Använder hundar
Sedan Per-Arne Bergström började med yrket har de organisationer han arbetat för genomsökt en yta av ungefär 35 miljoner kvadratmeter. Resultatet är runt 15.000 hittade minor.
- Jag gör allting med hundar, det är min nisch. Hundar täcker ett betydligt större område än människor, berättar han.
På samma tid som en person med en metalldetektor hinner genomsöka 50 kvadratmeter hinner en hund genomsöka mellan 700 och 1.000 kvadratmeter.
När hunden känner lukten av ett sprängämne markerar den att det är någonting där. Då går en person in med metalldetektor för att undersöka platsen närmare.
- Antingen neutraliserar man minan och lyfter bort den, eller så spränger man den på plats. I åtta fall av tio spränger man den eftersom det är osäkert att lyfta bort den, säger Per-Arne Bergström.
Sedan 1975 har ungefär en miljon människor skadats eller dödats av landminor enligt Unicefs beräkningar. Omkring 35 procent är barn under 15 år.
Trots att ett krig upphör fortsätter landminor att verka. I över 50 år kan de ligga kvar i jorden och vänta på att någon ska trampa på dem.
- Krigen har pågått så länge, det har blivit en del av lokalbefolkningens liv. De vet att det finns minor och accepterar det. Men samtidigt ser man hur mycket problem det ställer till. Barn kan inte gå till skolan för att den är för långt borta, det går inte att bygga skolor för att det är för mycket minor i området.
Klusterbomber vanliga
Egentligen är titeln minröjare lite missvisande. Det är nämligen inte bara minor som ska hittas och neutraliseras.
- Man har börjat få kontroll över minorna i de flesta länderna. Efter krigen som pågår i Libyen och Syrien kommer det inte vara så mycket minproblem, däremot kommer det vara andra saker som klusterammunition, granater och raketer.
Klusterammunition, eller klusterbomb, är en behållare fylld med massvis av mindre bomber. Trots att de är ungefär lika stora som en läskedrycksburk kan de rymma tusentals små bomber.
Användandet är väldigt kontroversiellt. En anledning är att ungefär tio procent av klusterbomberna inte detonerar. I stället ligger de kvar på marken som blindgångare.
- De ser ofta ut som leksaker, formade som bollar eller fjärilar. Barn blir nyfikna och plockar upp dem och då smäller de.
Får bra betalt
Över tio år i yrket har gått för Per-Arne Bergström. Och ännu ser han inte slutet på karriären som minröjare.
- Så länge det är intressant kommer jag hålla på. Det skulle vara väldigt svårt att gå tillbaka till ett sju till fem-jobb och bara sitta där på kontoret.
- Sedan ska man ju inte sticka under stol med att det är bra betalt, lägger han till.
Vad säger folk när du berättar att du är minröjare?
- Många har ingen aning om vad det är eller vad man gör. De tror att det är ett farligt jobb. Jag brukar säga att den farligaste delen i nästan varje land är när jag är trött på morgonen och kör bil till jobbet, säger Per-Arne Bergström.