Kontoret är inrymt i hallen hemma i Unbyn. Där administrerar Maria Larsson och kollegan Maria Johansson bemanningsföretaget Nursenow Norrbotten AB som de startade för knappt ett år sedan.
Tidigare arbetade båda inom akutsjukvården vid Sunderby sjukhus.
– Vi umgicks bara som arbetskamrater tills vi en dag upptäckte att vi delade visioner, säger Maria Larsson.
När Kuriren hälsar på ska Maria Larsson snart bege sig till akutmottagningen i Kalix där hon tjänstgör i fem veckor. Kollegan befinner sig på en strokerehabavdelning i Gällivare. Landstinget hyr in dem till högre kostnad än om de skulle ha varit anställda samma period.
Intensivt arbete
– Jag jobbar mer nu, men intensivt och med ledig tid mellan uppdragen. Och vi kan välja själva, säga nej om vi vill, säger hon.
Maria Larsson är kritisk till sin tidigare arbetsgivare.
– Sjuksköterska är det bästa yrket jag haft, det ger så mycket. Det är bara synd att jag måste kliva ur organisationen för att känna så fullt ut. Samtidigt är jag glad att möjligheten finns, säger hon.
"Otrolig sporre"
Som landstingsanställd kände hon sig som en liten kugge i ett stort maskineri.
– Lönefrågan är viktig men jag är inte så säker på att bara pengar löser problemet. Som bemanningssjuksköterska blir jag sedd för min kunskap. Jag är inte vilket huvud som helst, de vill ha just mig. Det är en otrolig sporre.
Hon menar att det krävs förändringar om landstinget ska hävda sig i kampen om arbetskraften.
– De måste börja lyssna på personalen. Jag har pratat med många som valt att lämna landstinget. Väldigt få har fått frågan "varför?", säger hon.
Maria Johansson, som nås på telefon från uppdraget i Gällivare, anser att organisationen skapar distans.
– Man är så utbytbar. Det är jättelångt till den chef och politiker som i slutändan bestämmer. Det vi säger till vår närmsta chef, vad säger hon till sin chef? Så fortsätter det upp i hierarkin.