De låter inte rädslan ta över

Det är onsdagkväll, på Bar 1, klockan är inte ens 21.00. Några spelar biljard, andra tar det lugnt och bara pratar. Vid ett bord sitter fyra kompisar. Ja, de kan tänka sig att diskutera våldet i Luleå centrum. De har aldrig råkat ut för våld på staden själva men däremot flera av deras kompisar. De tar upp att en 15-årig kille ju blev nerslagen på Storgatan i Luleå i sommar, helt utan anledning, Henrik heter han väl? Någon kommer ihåg i vilken del av Luleå han bor, känner en kompis till honom, eller har bara läst och hört talas om det som hände. De undrar hur han mår i dag. De vet att den 15-årige killen skadades mycket allvarligt, och tycker att det är helt sjukt att någon kan bli nerslagen även när det är så mycket folk på stan, som när han misshandlades. Skulle inte bara stått och tittat  ? Om jag varit en av de människor som inte gått mellan när han blev nerslagen, så skulle det kännas så hemskt. Jag tror att jag hade gått dit och hjälpt, fast då blir man väl nerslagen själv, men jag skulle inte bara ha stått och sett på, säger Karin Erixon.  ? Det finns nog folk som bara går därifrån, som låtsas som om det regnar. Jag fattar inte vad de har fått för uppfostran, säger Idamaria Holmqvist. En av killarna runt bordet är inte lika tvärsäker som tjejerna på vad han som kille skulle göra om han såg någon bli slagen på det sättet. Att ingripa direkt och stoppa misshandeln skulle för honom vara samma sak som att samtidigt mucka gräl med dem som angripit killen. Nej, han skulle nog ringa efter polis, ja något åt det hållet. Tjejerna tycker ändå att man måste agera direkt för att få stopp på misshandeln.  ? Man kan skrika och skrämmas, det finns alltid något man kan göra, säger Idamaria Holmqvist. Killarna har aldrig sett någon av sina kompisar bli misshandlad. Däremot har de kompisar som blivit påhoppade, på krogen och på staden. En av tjejerna tycker att hon flera gånger har hamnat i situationen, att hon sett att någon kille råka illa ut, och hoppat mellan, även om det har varit killar som börjat slåss.  ? Som tjej är det lättare att gå mellan, tror hennes kompis Karin Erixon.  ? Ja, man går inte på tjejer, det är som en oskriven regler, säger Idamaria Holmqvist. Trotsade en oskriven regel En av killarna runt bordet, Peter Hessel, påpekar att det faktiskt ändå var just det som hände utomhus i centrala Luleå för två veckor sedan. Då råkade även tjejer illa ut. Alla fyra känner väl till att flera ungdomar blev oprovocerat överfallna och misshandlade på stan en lördagnatt för två veckor sedan. De tycker det är otäckt. Det har pratats en hel del om det bland kompisar, och vad polisanmälningarna om överfallen verkligen ska leda till. De står ändå fast vid att de själva inte är rädda att gå genom Luleå centrum.  ? Man får inte skrämma upp sig, då blir det jobbigt att leva. Stockholm är en sak, men när det händer något hemskt här hemma, då tänker jag att det var då, just den gången det hände, säger Idamaria Holmqvist. Däremot kan de vara på sin vakt sent på kvällen, i vissa delar av centrum. Det är dock en annan sak än att vara rädd.