I allhelgonatid besöker många kyrkogården för att tända ljus och minnas. Att läsa inskriptionerna på stenar triggar fantasin och dateringar från 1600 och 1700-talet ger en fläkt av historiens vingslag. Vi följde med Anna Hedkvist kanslist i Nederluleå församling som brukar guida på kyrkogården.
– Jag har själv mina favoriter bland gravvårdarna, säger hon och stannar vid en stor bautasten på en stor gravvård.
– I graven, ligger Gustava Sjöberg död 1883. Hon var först gift med skalden Daniel Klockhoft och sen med en lantmätare Sjöberg. Man undrar vad som gjorde att hon som kvinna uppmärksammades så här i en tid då det var mannens status som var viktigast, säger Anna Hedkvist som triggas av historier som gäckar.
I en annan grav ligger en skomakare August Fredriksson:
– Han gjorde skorna till medlemmarna i André-expeditionen.
Vi passerar kyrkoherde Albert Nordbergs gravsten, han verkade mellan 1917-1943 och skrev boken Luleå sockens historia. I boken berättas om bondmoran Maria Andersdotter från Alvik som avled 1746,102 årg ammal.
Ända till 100 års ålder gick hon till fots! de två milen från Alvik till kyrkan om söndagarna. Vid sin död fick hon en ovanligt högtidlig begravning med likpredikan, vilket annars bara var vikt för präster. Hon begravdes i egen grav på kvinnosidan framför predikstolen i kyrkan, få förärat och sällan för småfolk.
På tal om begravet så var det Albert Nordberg som hittade dokument om att de under 1700-talet vitkalkade väggarna över koret dolde målningar av den i Sverige kände kyrkomålaren Albertus Pictor.
– Redan på den tiden ville man tydligen ha "ljust och fräscht" kommenterar Anna Hedkvist vitkalkningen.
Putsen togs bort och målningarna fick nytt liv.