Igår fälldes Nordkalk och den dåvarande platschefen som ansvariga för den svåra kalkugnsolyckan i Luleå 2011.
Läs mer: Domen: Tidspress bakom kalkugnsolyckan
Målet var mycket komplext och innehöll svåra tolkningar inom arbetsmiljörätt. Det som komplicerade bilden var att de drabbade arbetarna var anställda av företagen Empower och Luleå Industrimontage (Limab). Dessa två företag var vanligtvis Nordkalks avtalade entreprenörer.
Men knäckfrågan under rättegången var om företagen verkligen hade självständiga entreprenörförhållanden till Nordkalk just vid olyckskvällen. Nordkalk har själv hävdat det – vilket i så fall skulle ha skjutit över arbetsmiljöansvaret på entreprenörerna som ansvariga för sin personal. Hade tingsrätten hållit med försvaret hade åtalet troligen ogillats.
– Det kan jag nog säga att det hade det. Med en viss brasklapp eftersom vi inte gick den vägen så tänkte vi inte tanken. Men då hade arbetsmiljöansvaret legat på annat håll än på Nordkalk och platschefen, säger Anna-Lisa Stoican, domare i målet.
Åklagaren menade istället att det var inhyrd arbetskraft. En benämning som lyfter straffansvaret på Nordkalk. Det blev en avtalsteknisk tolkningsfråga för tingsrätten att reda ut: om arbetet vid kalkugnen ingick i Empowers entreprenadsavtal. (Limab hade inget motsvarande avtal.)
– Det omfattades inte av avtalet ansåg vi, säger Anna-Lisa Stoican.
I och med att avtalet var otydligt fick tingsrätten istället väga in de faktiska förhållandena för att bedöma om det var inhyrning eller entreprenad. Rätten landade i att arbetarna hade hyrts in som arbetskraft.
Några av förhållandena som enligt tingsrätten avgjorde var att:
■ Nordkalk ledde arbetet vid ugnen, bestämde arbetsmetoden och instruerade om den, stod för material, utrustning och skyddsutrustning.
■ Empower och Limabs arbetsledare hade ingen påverkan på arbetets gång, start- eller sluttider.
■ Nordkalk ägde ugnen och hade rådighet över arbetsplatsen och därmed även samordningsansvaret.
■ Limab och Empower fick betalt trots att arbetet misslyckades. Något som är ovanligt vid entreprenadarbeten.
■ Nordkalks egna operatörer styrde arbetet under olyckskvällen.
■ Nordkalk bestämde arbetsstyrkans storlek genom att begära två turlag med fyra personer i varje lag.
■ Arbetsuppgifterna var inte bestämda på förhand utan togs fram av Nordkalk under arbetets gång.
■ Den dömde platschefen har visat att han ansåg sig ha lett arbetet. Dels genom kontakter med en högre chef inom företaget, dels genom att ha sammankallat till ett möte efter den första mindre allvarliga olyckan.
Det och en rad andra faktorer avgjorde tillsammans saken och ledde till den fällande domen.
Det är för tidigt att säga om målet kan bli vägledande i liknande fall. Allt beror på om domen överklagas. Om fallet går vidare i högre instans så finns det komponenter som kan bli vägledande – även om omständigheterna i varje mål måste prövas var för sig.
– Det skulle ju vara förhållandet med olika företag på samma arbetsplats. Det är något som har kommit upp i många mål som rör arbetsmiljöbrott och där kan det vara intressant naturligtvis, säger Anna-Lisa Stoican.
Läs mer: Nordkalk överväger överklagande
Hur ett eventuellt utfall i hovrätten skulle se ut är oklart.
– Det är väldigt vanligt att instanserna har olika uppfattning i arbetsmiljömål. Så det blir intressant, säger Anna-Lisa Stoican.
Tingsrättsdomen är väl underbyggd, tycker Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt, som välkomnar utfallet.
– Det är något som arbetsgivaren kan lära sig av. Att om avtalet är oklart så tittar man på de faktiska omständigheterna. Här var det faktiskt Nordkalk som bestämde, säger hon.