Sedan ett år tillbaka är Dagny Vikström, Luleå, pensionär. I grunden är hon arbetsterapeut och jobbade som det från mitten av 1980-talet och cirka 15 år framåt på sjukhuset i Luleå. Hon jobbade mycket med strokepatienter och de som drabbats av någon demenssjukdom.
- På den tiden räknades demens inte som någon sjukdom och inget som gick att rehabilitera. Dessutom tyckte man att vem som helst kunde sköta de demenssjuka, påpekar hon.
Demensvårdsutvecklare
Tiderna har förändrats och även synen på demens. Innan pensioneringen jobbade hon i tolv år vid socialförvaltningen i Luleå som demensutbildare och handledare för personer inom socialtjänsten. Hennes formella titel var demensvårdsutvecklare.
- Det var några i Råneå som tyckte att det var lite krångligt att säga det och så blev det Demens-Dagny kort och gott, förklarar hon.
Hennes arbete och engagemang för de demenssjuka har gett eko i hela landet. Hon var med i Socialstyrelsens referensgrupp som 2010 presenterade nya nationella riktlinjer för demensvården i landet.
Demensboken
Tillsammans Kjell Fahlander, psykolog vid Sunderby sjukhus och Göran Karlsson, överläkare i Sunderbyn, har hon skrivit Demensboken. En 150 sidor tjock bok där man skildrar åtta fingerade men väldigt typiska fall, som drabbats av demens.
- Det är nog det roligaste jag gjort. Vi var tre personer med olika professioner och vi skrev verkligen boken tillsammans, ord för ord, påpekar hon.
Boken har blivit mycket uppskattad och används främst i utbildningssyfte, men även anhöriga läser boken. I Luleå har alla som jobbar inom demensvården fått boken
Måste ha tålamod
Dagny Vikström tycker att Luleå har en bra äldreomsorg och en bra demensvård. Hon tycker att de allra flesta som jobbar inom äldreomsorgen gör ett kanonjobb, men att det tyvärr inte alltid kommer fram. Att det oftast är när någon inte gjort ett bra jobb som det lyfts fram.
- För att jobba med dementa krävs det kunskap, erfarenhet, tålamod, humor, empatiförmåga och kravlöshet, säger hon och påpekar att man absolut inte ska jobba med dementa om man inte har tålamod.
Demens är en sjukdom som ofta kommer smygande och det kan ta fem till sju år innan diagnosen blir fastställd. Den drabbade märker det sällan själv, utan försöker ofta dölja saker som blir fel. Läkarna kan många gånger missa diagnosen och många tar det inte på allvar. Oftast är det någon i omgivningen som upptäcker det.
Alzheimer vanligast
Vem drabbas då av demens och varför?
- Största risken att drabbas är att man blir gammal. Cirka 20 procent av alla över 80 år drabbas och det är ingen större skillnad mellan kvinnor och män. Möjligen är det något fler kvinnor, men de lever ju längre, säger och påpekar att det faktiskt är 80 procent av 80-åringarna som inte drabbas.
Det finns olika former av demenssjukdomar. Alzheimer är den vanligaste och utgör ungefär hälften av alla drabbade. De flesta demenssjukdomar går inte heller att förebygga.
- Förr sa man att kärldemens, det vi kallade åderförkalkning, gick att förebygga genom att lösa korsord och annan hjärngymnastik. Nu visar forskningen att det allra bästa är promenader, att man blir mer stimulerad av det, säger Dagny Vikström.
Väldigt meningsfullt
I dag är hon som sagt var pensionär, men ligger inte på latsidan. Hon är en flitigt anlitad utbildare och föreläsare runt om i landet.
-Det känns väldigt meningsfullt. Jag tror och hoppas att det kan gynna några av de som är sjuka, att det blir nyckeln till att skapa en bra tillvaro för dem, säger hon.
Hon pratar mycket om vikten av att ge den demente självkänsla och att man värnar om jaget hos personen.
- Låt bli att använda ju. Fråga aldrig om den demente känner igen dig. Det viktiga är att ge ledtrådar så att de kan känna sig trygga och känna att de duger, inte skapa frustration, säger hon.
Förvirrad tant
De anhöriga drabbas också hårt om en i familjen drabbas av demens. För många kan det kännas frustrerande att den demente inte känner igen dig eller kommer ihåg att man besökt dem dagen innan.
- Men det handlar om att skapa goda stunder. För även om den demente inte minns besöket så har han eller hon känt sig glad en dag och det är viktigt, säger Dagny Vikström.
Är hon då själv rädd att bli dement?
- Blir jag dement hoppas jag att jag blir en snäll förvirrad tant, svarar Demens-Dagny, som hon populärt kallas.