Söndag 14 januari 1940 på Halsön, cirka 15 kilometer söder om Luleå. Sven Söderström, 6 år gammal, är ute på skidor och åker i backarna en bit från familjens hus.
Han är medveten om att det är orostider. Familjen följer noga nyheterna på radion, men bara nyheterna. Batterierna måste sparas. Varje kväll sätts mörkläggningspappen upp vid fönstren.
Lars Gyllenhaal, militärhistoriker, forskare och författare, har skildrat den här historien i en nyutgåva av sin bok "Tyskar och allierade i Sverige". I den intervjuas Sven Söderström för första gången.
Inför 75-årsdagen träffar Kuriren Sven Söderström som nu bor i Boden. Han minns dagen väl.
– Det snöade enormt och sikten var mycket dålig, berättar han. Pappa hade åkt över till Kallviken för att hämta tidningen. Mamma var hemma.
Någon gång mitt på dagen får han höra ljud från flygplansmotorer. Lille Sven lyssnar noga, väl medveten om krig och flygplan.
– Det bullrade mycket och jag stack hem direkt. När jag stod på bron kom flygplan rätt över huset. De var fler än ett och flög på kanske 500 meters höjd.
En stund senare smäller det i riktning mot Kallaxön, tre-fyra kilometer från familjen Söderströms hus. Planen är från Sovjet, tre bombplan av typen Iljusjin DB-3 och tio bomber fälls mot västra stranden av Kallaxön, nära den så kallade Disponentvillan.
– Det var otroligt kraftiga krevader och vårt hus skakade, som att det skulle ramla ihop, berättar Sven Söderström. Jag blev alldeles otroligt rädd, tog av mig skidorna och sprang in till mamma.
Bekanta till honom var efter bombningen till Disponentvillan och vittnar om att den bomb som släpptes närmast huset fick stenar att flyga i luften, varav en träffade taket. Stenen for rakt genom och landade på bottenvåningen.
Ingen fanns i huset och som tur var skadades inga personer vid bombangreppet.
Sven Söderströms kompis och dennes pappa engagerades i arbetet med att laga taket.
– De fick skicka räkningen till ryska ambassaden. Och betalt fick de.
Flera teorier finns varför Sovjet sände bombplan mot Norrbottenskusten. En är att planen var på väg att bomba Boden och de militära anläggningarna där. På grund av vädret kan planen tvingats vända.
Lars Gyllenhaal framför i sin bok att planen möjligen sökte andrahandsmål efter att ha tvingats vända. Där skulle den under uppförande militära flygbasen på Kallax passa in. Av misstag kan man ha förväxlat Kallax med Kallaxön.
Sven Strömberg tror att målet kan ha varit hamnen i Luleå som spelade en roll för Tyskland på grund av den järnmalm som skeppades ut.
Historien blev enligt Lars Gyllenhaal besvärande för Sovjet. Ambassadören i Stockholm Aleksandra Kollontaj kom 2001 ut med en biografi där efterspelet till bombningen omtalades. Hon skrev att hon "bombarderade Moskva med chiffrerade telegram för att få en förklaring eller ursäkt."
Den kom till slut. I ett telegram som överlämnades till svenska regeringen stod att Sovjet beklagade den olyckshändelse som inträffat i Luleå.
Hon nämner också att 45 000 kronor utbetalats till de som led skada av anfallet.
"Olyckshändelse" går att fundera över. Planen hade i Finland, långt innan de kom in över svenskt luftrum, kurs mot Sverige enligt finska luftbevakningen.