Micke Engstrand och Hanna Hjärpe ansvarar för plogningen av väg 97 mellan Luleå och Boden – ett precisionsarbete som kräver fullständig synkronisering.
Snöfallet började under lördagseftermiddagen och första svängen var de ute vid femtiden på lördagen.
– Då höll vi på fram till tio–elva på kvällen och sen körde vi igång igen fyra i morse, säger Micke Engstrand.
Nu är det söndag kväll och tröttheten börjar göra sig påmind, men snöfallet stannar inte av.
– Vi hoppas på avlösning på måndag morgon, men det är inte säkert att vi får det. När det snöar såhär mycket är alla maskiner och fordon igång, alla har sin roll i snöröjningen, säger Micke Engstrand.
I bilen håller han kontakt med Hanna, jourledaren och emellanåt hinner han ringa och småsurra lite med någon kompis.
– När jag själv är ute och plogar hela tiden måste jag fixa så att någon kompis åker hem till mig och tar undan snön, så att sambon och barnen tar sig ut, säger han och skrattar lite.
Komradion är igång hela tiden, men den kompletteras av mobiltelefonen.
– Vi håller kontakt med alla traktorer som är ute också, så att de inte åker före oss. Deras jobb är ju att ta bort plogvallarna, säger han och fortsätter.
– Vi hinner inte runt på en hel vända när det snöar såhär mycket. Det är bara börja om igen direkt vi har kört hela rundan. Vi gör så gott vi kan, men vi kan inte trolla.
Han förklarar att det kräver stor koncentration att ploga en väg med mitträcke.
– Vi ligger och kör en bil på 16–18 ton, ett par centimeter från vajerräcket. Kommer vi för nära hugger plogen tag i stolparna, så man sitter och stirrar in i det där räcket hela tiden. Samtidigt ska man bolla med sidovingen in och ut – och så hålla kontakt med alla andra inblandade.
Även bärgningsbilen har fullt upp i snöfallet. På lördagseftermiddagen hade bärgaren Filip Blanck hunnit hämta 6–7 bilar.
– I sånt här väder brukar det vara ännu fler. Men dagen är inte slut än. Jag kliver av mitt skift på måndag eftermiddag, man får försöka sova när man kan, säger han.