Curt Boström: ?Glöm inte övriga länet?

<A href="http://www.kuriren.nu/utmatningssidan.asp?ArticleID=676537&CategoryID=2764&ArticleOutputTemplateID=90&ArticleStateID=2&ort=">Läs mer: Höjer ett varningens finger</A> <A href="http://www.kuriren.nu/utmatningssidan.asp?ArticleID=676538&CategoryID=2764&ArticleOutputTemplateID=90&ArticleStateID=2&ort=">Läs mer: Magneten ska riktas söderut</A> Curt Boström slutade som landshövding 1991 och är i dag 77 år. Han har haft lite problem med den fysiska hälsan och väntar nu på en bypass-operation i Umeå som han är övertygad om ska ge honom ?ett nytt liv?. Mentalt är han dock i toppform och följer debatten i Norrbotten noga. Han började som kamrer för olika flottningsföreningar, engagerade sig politiskt och blev socialdemokratisk riksdagsman 1973. Han var en framstående profil i riksdagen och år 1982 utsågs han till kommunikationsminister. Ett själsligt engagemang 1985 utnämndes han till landshövding i Norrbottens län efter Erik Hammarsten och han stannade på den posten till 1991, då han gick i pension. Han var nog den förste landshövdingen som engagerade sig med hela sin själ för de små företagen. Hans samarbete med Företagarna i Norrbotten inskränkte sig inte bara till att besöka deras årsmöten. Han hade en kontinuerlig kontakt och personliga relationer med organisationens dåvarande regionchef Olov Westerberg och såg bland annat till att Företagarna var en av de första organisationerna i Norrbotten som hade ett eget digitalt intranät redan på 1980-talet. Givetvis följer han det nuvarande samarbetsprojektet mellan Luleå och Boden ? och han har egna erfarenheter av försök till samverkan.  ? När jag tillträdde som landshövding fanns ett gammalt samarbetsprojekt mellan fyrkantskommunerna Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn. Men det hade mer eller mindre somnat in. Jag tror på den här typen av samarbeten. Därför tog jag 1986 initiativet att kalla ihop fyrkantskommunerna igen för nya krafttag. Tänkte på egen kommun  ? Men det blev aldrig någon fart på samarbetet ? åtminstone inte på det sätt som jag hade haft visioner om. Samarbetsmötena tunnades successivt ut.  ? Det största problemet var nog att de olika kommunpolitikerna fortsatte att i första hand tänka på sin egen kommun. Det är kanske naturligt, eftersom det ju är de egna kommuninnevånarna som väljer dem. Bland annat blev det tydligt när det blev konkurrens om etableringar av företag.  ? Den andra erfarenheten man kunde dra var att man måste få med sig långt fler än ?sockenråden? som med sina närmaste medhjälpare sitter i slutna kammare och planerar samarbete. Cyklande bokhållare  ? Men måste framför allt få med sig företagen och de fackliga organisationerna, vilket jag tycker att Luleå och Boden är på väg att göra. Särskilt småföretagen är oerhört viktiga. Curt Boström berättar att hans hjärta fanns tidigt hos småföretagen. Under sin tid som kamrer vid olika flottningsföreningar och virkesmätningsföreningen hjälpte han på sin fritid småföretagare med deras bokslut. På kvällarna cyklade han hem till småföretagare och fick en nära inblick i småföretagens situation.  ? Det krävs en oerhörd styrka för att lyckas med sin lilla firma. Först ska man jobba en lång dag med att tjäna in pengar till firman. Sedan ska man sent på kvällen sätta sig ? ibland med oljiga händer ? och fylla i alla de blanketter som samhället skickar, säger Curt Boström.  ? De aktiva småföretagen representerar en oerhört kraft ? och har man inte med dem i båten så tror jag att samarbetet mellan Boden och Luleå kommer att bli svårt.  ? Politikerna kan framför allt samarbeta naturligt inom transport och kommunikationer, men för att man ska få till stånd en sammanhållen region så måste man engagera så många andra i samarbetet. Något som man alltså verkligen tagit till sig i dagens samarbete mellan Luleå och Boden.