Chansningen gick hem

Den här historien handlar om ett avgörande möte som varade några få minuter. Om ett fräckt kommunalråd som genom ett tidigt förtroende hos en företagsledar-ikon öppnade dörrarna för en hel landsända som mått illa. ? Man kan väl säga att vi blev ?kära?..., säger Ingvar Kamprad i en exklusiv intervju till Norrbottens-Kuriren drygt två år efter att Sven-Erik Bucht på vinst och förlust flugit ner till Stockholm för att prata med världens kanske rikaste man. Det citatet säger egentligen allt. ? Sven-Erik är en stor entusiast och en riktig entreprenör. Det kändes på en gång när vi träffades. Han har verkligen visat stor entusiasm och han har ställt upp enormt bra för Ikea sedan arbetet började, lovordar en engagerad Ingvar Kamprad. Kurirens Torkel Omnell berättar här hela historien om hur Haparanda fick Ikea. <IMG width=305 height=215 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderseptember2005/Ikea.jpg" align=right vspace=6 border=0>1 januari 2003 tillträdde Karl Petersen som kommunalråd i Luleå och Sven-Erik Bucht gjorde det samma i Haparanda. Det viktigaste arbetet för dem blev ganska snart att övertyga möbelgiganten Ikea om att etablera sig i just deras kommun. En etablering skulle inte bara innebära ett 24.000 kvadratmeter stort varuhus utan dessutom en massa positiva bonuseffekter. Bakom en Ikea-etablering följer etableringssugna företag i långa köer. Många vill vara tillsammans med det multinationella företaget. De vet vilka besöksströmmar som följer, vet att det går att göra riktigt bra affärer med Ikea som granne. I kommunen skapas många arbetstillfällen och besöksnäringen jublar då shopping i dag för många är lika med nöje. Köpa billiga plastboxar är kul. Kuddar, eller muggar, kanske. Förvärva en praktisk hylla vid namn Ivar kan vara mycket tillfredsställande. Många åker flera mil för det och så kanske man bor på hotell, äter på restaurang och kanske roar sig på lokal. Satsade på personlig kontakt Men hur ska man då få en etablering till stånd och fanns det egentligen någon chans för övre Norrland i allmänhet och Norrbotten med bara lite drygt 250.000 invånare i synnerhet, att jämföra sig med miljonstäder där företaget oftast återfinns. Hur skulle taktiken läggas upp? I Sven-Erik Buchts huvud fanns tidigt en tanke om hur en dörr skulle kunna öppnas. Haparandas kommunalråd bestämde sig för att så snart som möjligt ta en personlig kontakt med grundaren Ingvar Kamprad, 79. Något som inte är det lättaste. Innan det mötet skulle ske pratade han också med kommunalrådet i Älmhult, Monica Haider, om Ikea och om Ingvar Kamprad. Sedan såg han nästan av en slump att företagets grundare i april 2003 skulle hålla en föreläsning på ett näringslivseminarium i Stockholm. Ett av mycket få framträdanden av den 79-årige smålänningen som mycket sällan tackar ja till liknande erbjudanden eller medverkar i intervjuer. Mötet skulle kunna gå fel och ge Haparandas kommunalråd en verbal snyting och ruinera allt arbete i en landsända som många tycker att staten glömt bort även om fängelset byggs ut. Men det fick bära eller brista. Kommunalrådet i Luleå, Karl Petersen, valde likt alla andra potentiella kandidater, bland andra Piteå, Umeå och Uleåborg, en annan väg. Han valde det traditionella sättet att uppvakta tjänstemännen på huvudkontoret i Helsingborg efter att ha plockat fram en ny tomt. Sju-åtta hektar vägg i vägg med E4:an. Gick det att få bättre läge? Det plus att handelsområdet Storheden har minst sex miljoner besökare per år, och snurr måndag till och med söndag, var Luleås trumfkort. Luleåmöte i all hemlighet 8 juni 2004 träffade bland andra Karl Petersen från Luleå representanter för Ikea i Helsingborg. Den 30 september togs beslut om att de skulle komma upp till Luleå den 16 oktober, vilket skedde i största hemlighet. Det kändes positivt i Luleå som sedermera serverade möbeljätten med allt de ville ha av siffror och annan information. Efter det fanns det inte så mycket mer att göra då beslutet låg hos Ikea. Det var bara att oroligt vänta, serva och ha lite kontakt då och då. I Luleå hade man gjort vad man kunnat. Det var bara att hoppas att det var tillräckligt. Kort, tydligt, enkelt och ingen manschettknapps-taktik var Buchts paroll inför det lite nervösa mötet i april 2003. Efter att Kamprad hållit sin föreläsning inför stora delar av höjdarna i svenskt näringsliv, där Ikeas grundare efterlyste fler riktiga entreprenörer och mer jävlar anamma, var det dags. Det sistnämnda (mer jävlar anamma) hade Karungifödde Bucht mycket av när han presenterade sig för en världens mest kända företagsledare. Först handskakning och en lite avvaktande Kamprad. Sedan lite roligare miner och där efter en förtrolig Kamprad-hand som landade på kommunalrådets axel. Avgörande minuter De få minuterna blev förmodligen avgörande. Det blev en lyckad ?försäljning? av Haparanda av entreprenören Sven-Erik Bucht. De pratade samma språk på många sätt, för trots Kamprads breda småländska och Buchts tornedalsdialekt, förstod de varandra mycket väl. Efter seminariet under middagen fördjupades bekantskapen dem emellan och Ingvar Kamprad fattade tycke för både politikern och Haparanda som inom en radie av en och en halv timme i bil, når hela 470.000 potentiella kunder i ett gränslöst land. Dubblar man det, till tre timmar, nås hela 821.000 människor i Barentsregionen; Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Bara mänskliga gränser ... Vid gränsen till Finland finns det ingen gräns, inga gränser alls ? egentligen. Bara mänskliga sådana och det är tanken som avgör hur långt man kommer, slår Bucht fast samtidigt som han visar att Haparanda ligger närmare 5,5-miljonersstaden S.t Petersburg än Stockholm och hur mycket mer ihoptryckt Finland är jämfört med avlånga Sverige. Det är också Finland som kommer att bli den stora marknaden. Finskspråkig personal, bland annat, och att man kan handla för kronor och euro, betyder mycket.  ? Visst fanns det en liten risk att allt skulle förstöras om det hade blivit fel. Men vågar man ingenting, vinner man ingenting och jag hade ett så pass bra koncept. Visst var jag en aning nervös, men samtidigt är det bara att vara sig själv inför alla. Det går inte att vara någon annan och även om Kamprad är en oerhört stor företagsledare är det ändå bara en människa. Det visade sig också att det är en mycket ödmjuk och jordnära människa. Han fick också lite material av mig, säger Sven-Erik Bucht när han i mitten av september hälsar på Kuriren i Luleå. I början av februari 2005 anade Karl Petersen att slaget var förlorat och att det inte skulle bli Luleå utan Haparanda.  ? Jag fick information som sa det och jag trodde på den. Jag blev uppmanad av en del medarbetare att jag skulle ta en personlig kontakt med Ingvar Kamprad, men jag gjorde inte det. Jag är säker på att han redan hade fått vårt material och redan visste vad Luleå hade att erbjuda och vi hade inte heller något nytt att komma med. Det är inget jag ångrar, säger Petersen. Om att hans kollega i norr fick en personlig kontakt säger Petersen:  ? Bucht hade något extra att presentera med det unika gränsprojektet. Det hade inte jag. Bucht lämnade beskedet Den 7 juni 2005 klockan 22.00 ringde Petersens telefon. I andra änden fanns kollegan från Hapa-randa.  ? Ikea etablerar sig i Haparanda, meddelade segraren Bucht.  ? Vi hade en överenskommelse om att ringa varandra när det definitiva beslutet kom för att vi skulle kunna förbereda oss. Sedan gick ju Ikea ut och kallade till presskonferens morgonen därpå klockan sju. Vi har hela tiden haft en bra dialog jag och Sven-Erik, berättar Petersen. Han blev oerhört besviken, men säger att han skakade av sig förlusten ganska snart.  ? Då var det bara att köra plan B me

Chansningen gick hem

Kuriren kan i dag berätta historien om hur Haparanda fick Ikea. I en exklusiv intervju berättar Ikea-grundaren Ingvar Kamprad om mötet med kommunalrådet Sven-Erik Bucht i Stockholm i april 2003.