Catarina Gustafsson, 46, har levt med MS i hela sitt vuxna liv, men sjukdomen var länge en väl bevarad hemlighet.
– Jag var 21 när jag fick diagnosen. Då skämdes jag och bara familjen och en god vän visste något.
Catarina har aldrig låtit sjukdomen hindra henne, men hade länge svårt för att acceptera de hjälpmedel som finns. När hon hämtade en rullstol förra hösten var det en viktig vändpunkt. Då valde hon att berätta öppet om sjukdomen, med hjälp av maken Markus, som skrev ett Facebookinlägg om hustruns nya hjälpmedel.
– Jag använder rullstolen för att spara på krafterna och för att klå Markus och barnen på löparbanan, skrattar Catarina, som bor i Karlsvik med Markus och barnen Hugo, 18 och Agnes, 13.
Att livet skulle bli så här bra hade Catarina aldrig kunnat tro när hon fick sin diagnos.
– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få barn och såg framför mig ett liv i rullstol. Jag tvivlade på att Markus, som jag träffade redan under gymnasiet, ville ha mig kvar.
Det var under den första terminen på universitetet som Catarina drabbades av ett dubbelseende som inte gick över.
– Det var en synnervsinflammation, ett vanligt symtom på MS, säger Catarina.
Markus minns den där dagen när Catarina ringde honom och var ledsen.
– Visst var det tråkigt att Catarina drabbats av en sjukdom, men vi var unga och jag hade ju inte blivit tillsammans med ett par ben, utan med personen Catarina, säger han.
Livet fortsatte. De pluggade, flyttade till Stockholm, fick barn, flyttade hem igen. Hela tiden fanns sjukdomen med dem.
– Jag har gett mig själv sprutor, fått medicin i droppform och tabletter. Jag har också tackat nej till piller och sökt egna vägar för att må bra, säger Catarina som stressar mindre, har lagt om till en grönare kost och medvetet andas genom näsan och hela vägen till magen.
Hon håller också igång kroppen med träning.
– När jag läste boken Hjärnstark blev jag peppad. Jag kan inte springa, men jag trapptränar! Jag går upp och ner i vår spiraltrappa 20 gånger om dagen, jag tränar yoga och promenerar med valpen vi skaffade i somras. Det funkar bra, vi har kopplat en löplina på en gammal barnvagn - som jag håller i för balansens skull.
Markus säger att Catarina har en beundransvärd inställning och konstaterar att alla familjer har sina kors att bära.
– Om Catarinas MS är vårt kors så är det enkelt att bära, framför allt tack vare Catarinas fantastiska attityd. Hon ser inga begränsningar, säger Markus och berättar att familjen ändå inte blundar för de svårigheter sjukdomen kan föra med sig.
– Vi har rullstolsanpassat vårt hus i Kittelfjäll, altanen är extra stor för att det ska vara enkelt att röra sig och svänga runt med en rullstol, säger han.
Även om Catarina själv säger att hon är lindrigt drabbad, så blir hon sakta gradvis sämre.
– Jag kan inte längre simma eller åka utför. Jag prövade att åka i barnbacken för sex år sedan, men ramlade hela tiden. Nu har jag gått en kurs i sit-ski.
Även Markus ser till att träna, han vill vara beredd på att hans fru kan bli sämre.
– Jag ser till att hålla mig fysiskt stark. Om Catarina en dag inte längre kan gå så vill jag kunna bära henne utan problem, säger Markus och Catarina tittar på honom med blanka ögon.
– Så dålig tänker jag aldrig bli. Men det värmer hjärtat och är en trygghet att veta att Markus kommer att finnas där för mig i alla lägen.