I fyra delar uppmärksammar vi eldsjälar i Luleå som på sina jobb eller sin fritid brinner för sina uppdrag. Vilka är förebilderna, drivkrafterna och vad hoppas de åstadkomma med sitt arbete? Det här är första delen om Carola Vånsjö som hjälper barn och unga med psykisk ohälsa.
– Det här är ungdomarnas gård, inte min, säger Carola Vånsjö och blickar ut över Björkskatans fritidsgård som hon och ungdomarna förvandlat efter en eldsvåda för cirka tre år sedan.
Ett biljardbord, en läshörna, ett musikrum, ett biorum och en pysselhörna har det blivit. Väggarna kläds av ljusslingor och en kafékänsla infinner sig. Dörren till Carolas rum står som vanligt på glänt.
I flera års tid har hon hjälpt ungdomar som lider av psykisk ohälsa att hitta tillbaka till sig själva. Det behövs så lite för att göra skillnad för den som mår dåligt, menar Vånsjö.
– Ser jag någon ungdom som mår dåligt kan jag bara komma med en kaffekopp eller tekopp för att sitta och bara vara tyst. Sedan kommer orden, jag tvingar ingen, utan jag vill bara förmedla känslan av att jag ser att du mår dåligt och jag finns här, säger hon.
En person som spelat en avgörande roll i hennes eget liv är mamma Anna-Lena som jobbade med funktionsnedsatta och tog hand om fosterbarn på sin lediga tid.
– Hon hade ett gott hjärta, det fanns inget ont i henne. Var inte jag hemma hängde mina kompisar med henne, säger Carola Vånsjö.
Men plötsligt en dag så fanns mamman inte mer, utan hon gick hastigt och oväntat bort, bara fyrtionio år gammal. Vägen tillbaka var för Carola, som då var i tonåren, svår och lång men hon vågade prata om det och kanske var det räddningen.
– Jag lägger aldrig något i ryggsäcken och det är en styrka jag har haft hela livet, säger Vånsjö.
Inne i fritidsgården pysslar Carolas dotter Tilde Vånsjö tillsammans med bästa vännen Saga Wikström. De gör handavtryck i rosa och blått på ett pappersark som ska bli en tavla, en symbol för deras vänskap.
Sextonåriga Tilde Vånsjö tror att höga krav från skolan i kombination med utseendehetsen på sociala medier kan vara bidragande orsaker till att så många unga mår dåligt i dag.
– Man måste vara på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt och om man inte räcker till börjar man klandra sig själv, säger Tilde Vånsjö.
Under sommaren har Carola Vånsjö tillsammans med ferieungdomar anordnat gratis bad på Aronsbadet, glassprovning, ridläger och träning på Inpuls. Men på grund av pandemin är det ett begränsat antal som gäller.
Enligt en ny studie från Uppsala Universitet har coronaviruset slagit hårt mot unga vuxnas mentala hälsa där både sömnproblem, ångest och depressioner har ökat. I webbstudien deltog över tusen personer i åldrarna 18 till 70 år och resultatet visar att de som mår sämst befinner sig i åldrarna 18- 30 år. Personer som tidigare har erfarenheter av psykisk ohälsa befinner sig i riskzonen. Carola Vånsjö tycker sig se en ny typ av hopplöshet hos de unga hon möter.
– De känner stress över att inte få betyg och får ont i kroppen av att sitta stilla inne hela dagarna. Vissa klarar inte av att studera hemma, utan behöver kommunikationen med andra för att lära, säger Carola Vånsjö.
Därför tog hon kontakt med en barnpsykiater och tillsammans anordnade de föreläsningar om ämnet psykisk ohälsa där ungdomar får delta med sina tankar. Förhoppningen är att hon ska fortsätta med det framöver. Hon poängterar att allting sker på ungdomarnas villkor och att vuxenvärlden måste börja bli bättre på att lyssna.
– Jag tror att det finns en oförståelse för att man kanske inte alltid orkar i alla lägen. Kanske vill man bara ligga i sängen och orkar inte ta sig upp för att man mår dåligt. Varför ska man då inte få säga det?
Hon dammar av några kuddar på soffan i läshörnan, snart är hösten här och fritidsgården öppnar upp på nytt. Planen är att hon ska öppna ytterligare en fritidsgård men denna gång på Tuna.
– Jag försöker inte åstadkomma någonting egentligen utan jag vill bara hjälpa de som hamnat snett i livet. Jag är ingen som ältar utan är här och nu, säger Carola Vånsjö.