När hon var som sjukast tog hon sig inte upp ur sängen. Nu är livet återigen i balans och Camilla njuter av sin bisyssla som fotograf.
Gulliga barnkläder trängs på klädstången, intill en bokhylla som är fylld med leksaker och gosedjur. Här finns små korgmöbler, docksängar och lurviga lammskinn. Camilla Niemi har en fotofirma vid sidan av sitt vanliga jobb. Hennes specialitet är att fota bebisar och när hon snubblar över passande rekvisita kan hon inte stå emot att köpa det.
– Hur dåligt jag än mått så har fotograferandet fått mig att må lite bättre, säger Camilla, som för några år sedan mådde så dåligt att hon knappt tog sig ur sängen.
Hon var småbarnsmamma, levde i en dålig relation och hade ett jobb som hela tiden krävde allt mer av henne.
– Jag jobbade som enhetschef i Luleå kommun och kände aldrig att jag hann med arbetsuppgifterna. På min avdelning blev den ena efter den andra sjukskriven.
När Camilla själv kom tillbaka efter ett par dagars sjukledighet förstod hon inte vad hon skulle göra.
– När min kollega ställde en vänlig fråga bröt jag ihop och började gråta. Sedan grät jag i ett år. Jag grät och sov, säger Camilla som blev sjukskriven på grund av utmattning.
När hon mådde som sämst klarade hon varken av att hämta barn från dagis eller att sköta hemmet.
Att hon inte skulle klara av att gå tillbaka till samma jobb stod tidigt klart för henne och efter ett års sjukskrivning bestämde Camilla, i samråd med försäkringskassa och sjukvård, att en väg tillbaka kunde vara att starta eget fotoföretag i liten skala.
Camilla jobbade deltid och trappade sakta upp arbetstiden. Vissa dagar orkade hon arbeta hela dagen, men behövde vila en eller två dagar.
Det var inte okej enligt Försäkringskassan som bedömde att hon hade full arbetsförmåga.
Camilla blev utförsäkrad.
– Det var det värsta jag varit med om. Tankarna snurrade. Hur skulle jag försörja mina barn? Skulle jag bli hemlös nu? Det var väldigt knapert och om inte mamma, pappa och min syster hjälpt mig vet jag inte hur det hade gått. I samma veva drabbades jag av fibromyalgi, det är vanligt när man utsätts för svår stress.
Camilla vände sig till Arbetsförmedlingen. Kravet för att få hjälp var att lägga ner fotofirman.
– Det var en sorg att lägga ner det jag börjat bygga upp. Det var svårt att få jobb i Luleå efter att jag varit sjukskriven. Jag blev bara erbjuden deltidsjobb men behövde ju ett heltidsjobb för att försörja mina barn.
Fotograferandet har varit som balsam för själen genom hela Camilla Niemis utbrändhetstid.
Camilla sökte jobb i Gällivare och fick napp. Under tre år arbetspendlade hon till Malmfälten, innan hon fick ett jobb i Bodens kommun.
– Jag började jobba i Boden i mars, och i april kickade jag igång mitt fotoföretag igen. Nu har jag fotograferandet som bisyssla och jag mår jättebra. Visst tänker jag fortfarande på att inte ta på mig för mycket jobb, jag vill aldrig bli utbränd igen. Min faster, som är sjuksköterska, sa att utbrändhet är som en allergi. Jag kommer alltid att vara allergisk mot stress, men har blivit bättre på att hitta en balans i livet.
Camilla vill berätta sin historia för att ge andra som drabbats av utmattning ett hopp.
–Det går att läka, men det tar tid. Man måste vara införstådd med det.
Förra sommaren köpte Camilla en sommarstuga i Gunnarsbyn.
Den har blivit hennes oas.
– När jag blev utförsäkrad och befann mig på botten i tillvaron tänkte jag att jag skulle förbli fattig hela livet. Tänk att jag faktiskt äger en egen sommarstuga nu, det känns som en seger.