Vi träffas på Gültzauudden för att äta lunch. I fiket i det gamla rådhuset står Luleå kommuns sommarjobbare och säljer smörgåsar och kaffe. Det känns som den perfekta platsen för ett samtal med Malin Lagerwall, stadsbon och skogsmullen i samma person.
Nästan mitt i stan, men ändå mitt i naturen med närhet till vattnet.
Malin kom till Luleå 2002, för en projektanställning på länsstyrelsen. Hon hade precis tagit en politisk magister vid Umeå universitet och tänkte att något år i Luleå kunde vara bra, som ett första steg ut i arbetslivet.
Bygger staden
Tio år senare är Malin Lagerwall kvar i stan. Ordförande i det kommunala bostadsbolaget Lulebo och chef för plan- och trafikavdelningen på konsultfirman Tyréns. Med en bakgrund som socialdemokratisk ordförande i miljönämnden.
Ni märker. Allt Malins engagemang handlar på ett eller annat sätt om att bygga staden. Att skapa en så bra livsmiljö som möjligt. Där människor, djur och natur kan samexistera i det långa loppet.
Malin har aldrig tyckt att människor har rätt att ställa sig över andra levande varelser. Alla har lika stor rätt att finnas på jorden och att leva av de gemensamma resurser vi har. Fast egentligen är hennes intresse för miljöfrågor allra mest ett engagemang för rättvisa och solidaritet.
– Vi i västvärlden tar i anspråk en allt större del av jordens resurser för lyxkonsumtion, men vi mår bara sämre. Den nya SUV:en gör oss bara lyckliga någon vecka. Samtidigt har väldigt många människor i världen inte nog med mat och vatten. Vi skövlar deras skogar för att få våra soffbord i teak eller mahogny.
Fult prata miljö
Malin ser miljöfrågor som moderna, som ett tecken på utveckling. Titta bara på storstäderna där stadsplanteringar och självhushållning är en stark trend. Människor strävar efter att leva så ekologiskt som möjligt. I Luleå märks tyvärr inte mycket av den utvecklingen.
– Om man är intresserad av miljöfrågor i den här stan så förknippas man ofta med rabiata aktivister eller avfärdas som en töntig skogsmulle. Det är nästan lite fult att prata om miljö i Luleå.
Kanske hänger det samman med det machoideal som Malin tycker sig ha sett sedan hon flyttade från Umeå till Luleå. Här ska man allra helst vara hockeysupporter och jobba på järnverket. Ha en snabb skoter och en stor bil.
– I Luleå ska det gärna vara hårt och tufft. Kanske kommer det från att staden traditionellt är uppbyggd kring basindustrin. I Umeå är det mjukare. Studenterna har satt sin prägel på stan och det finns ett större kulturellt utbud.
Nyckel till utveckling
Studenterna är nyckeln till Luleås utveckling, det är Malin övertygad om. Då krävs det att ungdomarna som pluggar på universitet får anledning att lämna campus på Porsön och komma in till stan. Om fler studenter rörde sig i city skulle utbudet av restauranger, kultur och nöjesliv öka.
– Luleå behöver studenterna. Om de har en positiv bild av staden, inte bara av sitt liv på Porsön, blir bilden av Luleå bättre i hela landet. Vi får fler ambassadörer.
Fler mötesplatser
Malin har en tydlig vision om hur framtidens Luleå ska se ut. För det första gäller det att bygga fler mötesplatser för människor. Om folk med olika bakgrunder och i olika åldrar kommer samman innebär det mycket bra för stadens utveckling. Även ute i bostadsområdena, inte bara i stan, borde det finnas fler mötesplatser.
– I Luleå har vi inget riktigt torg. Det är ett problem. Vi sitter ju här på Gültzauudden, men den används inte aktivt som mötesplats, även om Musikens makt är ett fint undantag.
Att bygga ut kollektivtrafiken och att satsa på gång- och cykelvägar är också viktigt. Så att man inte tvingas ta bilen när man ska någonstans. Snabbare tågförbindelser mellan Malmfälten, Luleå och Umeå vore ett plus – så att flyget inte blir det enda alternativet.
– På tåget kan man jobba samtidigt som man reser. Det är både effektivt och ekologiskt.
Som ordförande i bostadsbolaget Lulebo vill Malin att Luleå ska bli en förebild när det gäller att bygga långsiktigt hållbart. Bostäderna ska vara funktionella och fina i många generationer framåt.
– Vi ska till exempel inte bygga studentbostäder som står tomma om tio år, ifall studentantalet går ner. Eller äldreboenden som kanske måste rivas sedan. Vi ska bygga hus som passar många olika människor, i olika skeden av livet.
Vad säger du om att många unga i Luleå har svårt att få tag på en lägenhet, särskilt centralt?
– Det gäller att få en rörlighet på bostadsmarknaden. När äldre flyttar från villor till större nybyggda lägenheter, och barnfamiljer flyttar från mindre lägenheter till villor, kan bostäder bli lediga för ungdomar.
Men att bygga nya lägenheter är ju väldigt dyrt?
– Byggföretagen säger ofta att det inte går att bygga billigt. Jag är inte så säker på det. Byggsektorn är en väldigt konservativ bransch, som har en väldigt liten produktutveckling jämfört med andra industrier. Om byggbranschen bara ville, borde vi kunna hitta smarta sätt att bygga billigare och effektivare.
"Bygg staden för människorna"
Stadsplanering. Ett ord som kan låta tråkigt. Men för Malin Lagerwall är stadsplanering bland det mest spännande som finns.– Det handlar om att bygga en stad för människor. Inte för hus eller bilar.
mötesplats. Malin har en vision för hur framtidens Luleå ska se ut med fler mötesplatser för människor. Även ute i bostadsområdena, inte bara i stan.
Foto: Linn Fantenberg
Namn: Malin Lagerwall
Ålder: 34
Familj: Gift med Per
Bor: I hus på Smedkroken
Bäst med Luleå: "Det var här jag träffade min Per, mitt livs största kärlek. Vi är båda från Umeå men det var i Luleå som våra vägar möttes. Vännerna är också viktiga. Har man inte människor som man tycker om i sin närhet så är det svårt att känna sig hemma"
Sämst med Luleå:
"Mångfalden är inte så stor. Många är stöpta i samma form. Jag skulle vilja ha en större mångfald av människor, restauranger, uteställen, fik och kulturaktiviteter."